Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård i Sverige och Schweiz af Ebba Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontroll, till alla kommuner, äfven till dem, från hvilka klagomål aldrig
inkommit, och den gäller såväl sjukhus och asyler som
fosterbarnavården och den yttre fattigvården i allmänhet. Den utöfvas genom ett
särskildt, alltid i arbete varande utskott, hvars aflönade medlemmar äro
inspektörer för hvar sin af fattigvårdens olika grenar. Till detta utskott
skola årligen insändas statistiska redogörelser samt reglementen och
årsberättelser från inrättningar af olika slag, och genom upprepade resor
inom kantonerna göra sig inspektörerna reda för tillståndet inom de
olika kommunerna.
Som bekant existerar någon dylik kontroll icke hos oss. Våra
fattigvårdsstyrelser kunna sägas vara allom bjudande, suveräna
myndigheter, hvilka äga att göra och låta så godt som hvad dem lyster.
Visserligen kunna deras beslut underställas vederbörande samhälle på
allmän stämma, men hvarken denna bestämmelse eller den, i hvilken det
heter, att det icke är Konungens befallningshafvande “betaget“ att
tillhålla ett samhälle att i ett eller annat afseende sin skyldighet fullgöra,
är af stor praktisk betydelse. Denna sida af saken har närmare
utvecklats i en uppsats, influten i häftet III år 1904 af Social Tidskrift, till
hvilken uppsats eventuellt intresserade härmed hänvisas. Frågan är af
en alldeles särskild vikt, då det torde vara på grund af bristande
kontroll, som vår fattigvård är hvad den är, en afspegling af vår tids
humana uppfattning i en kommun och af en svunnen tids barbariska
föreställningssätt i en annan. Uttrycket kanske förefaller öfverdrifvet, men
dess befogenhet torde bestyrkas af följande skildringar, gripna direkt
ur lifvet:
På ett fattighus i en af våra småstäder befann sig för några år
sedan en kvinna med sina tre minderåriga barn. Mannen hade
öfvergifvit henne för att söka lyckan i det för så många såsom lyckans
hemland hägrande Amerika. Själf led hon af lungsot i framskridet stadium.
Sjukhusets portar voro stängda för henne, och det återstod intet annat
än att invänta döden på fattighuset. Den kvinnan, som icke ens kunde
lämna sin bädd, hvad hade väl samhället att bjuda henne? Jo, fritt
husrum, fri vedbrand och 5 kr. i månaden, d. ä. 4 öre per dag och
person. På det skulle hon och barnen lefva. Det gjorde de också,
men tilläggas bör, att det gick ovanligt bra att tigga i den trakten.
En orkeslös s. k. födorådstagare, d. v. s. af fattigvården till
enskild person utackorderadt hjon, sjuknade och blef sängliggande.
Födorådsgifvarne, ett torparfolk, funno för godt att lämna honom åt sitt öde.
Det eldades ej i hans rum, och ej heller bars föda till honom. Dag
gick efter dag. Slutligen gjordes en anmälan till vederbörande
länsman. I denna anmälan hette det, att mannen vore i fara att dö af
svält. Polisundersökningen gaf vid handen, att om detta icke redan
skett, så var det icke på grund af födorådstagarnes förtjänst. Dessa
hade nämligen på tre veckor icke gifvit mannen någon mat af hvad
slag det vara må.
På ett fattighus anträffades en nittonårig flicka, som nyligen
blifvit moder. Hon satt där med sitt lilla barn i knät, omgifven af sina
rumskamrater, sju mer eller mindre förfallna och försupna manliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
