Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Smålandsskisser - 3. Glädjeliket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÄDJELIKET 63
blef den stackars mannen ett spektakel i hela
trakten.
Öfverallt möttes han af ett menande löje
och af en i oskyldig ton framställd fråga, om
han inte funne det bra ensligt i stugan och
tänkte på att gifta om sig.
Men Anders Johan, som en, den där gu-
darna tydligen ville fördärfva, såg och förstod
ingenting.
— Gifta sig? sade han oskyldigt. Ja, den
saken tål att tänka på. Vet ni någon, som
kunde passa?
Man gaf sig då till att räkna upp likt och
olikt och låtsades icke om, att man visste, det
den eventuelle friaren redan fått korgen af de
flesta man nämnde.
Löjet flög tändande från gård till gård och
blef slutligen outsläckligt. Anders Johan var
en dömd man, men det förstod han icke.
En dag sade någon: Du får allt gå utsock-
nes, Anders Johan, det ser inte ut, som om
fruntimmerna i socknen ville vid dig.
Då vredgades Anders Johan och svor, att
vid första ny* det hlef lagligt**, skulle det lysa
för honom med en sockenbo, om det rätt skulle
bli Stina i fattigstugan.
På så sätt kom det sig, att Anders Johan
* Man tar endast ut lysning vid nytändning.
** D. v. s. då den lagstadgade sorgetiden liar lupit
tillända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
