Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Kölden i rymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af denna projektil gjort en ny Noaks ark och medfört
till månen ett par af alla husdjur.
— Kanhända, — svarade Barbicane, — men vi
skulle saknat utrymme.
— Vi hade fått maka oss tillsammans.
— Det säkra är, — sade Nicholl, — att oxe, ko,
tjur och häst skulle varit oss till stor nytta på
månkontinenten, men olyckligtvis kunde denna waggon
hvarken blifva ett stall eller ett fähus.
— Men, — tillade Ardan, — åtminstone hade vi
kunnat medföra en åsna, endast en liten åsna, hvilket är
ett morskt och tåligt djur. Jag tycker om de stackars
åsnorna. Det finnes inga djur i hela skapelsen, hvilka
äro så litet omhuldade som de. Man slår dem icke
allenast medan de lefva, utan äfven efter döden.
— Hvad menar du med det? — frågade
Barbicane.
— För tusan, — sade Ardan, — man använder
ju deras hud till trumskinn.
Barbicane och Nicholl kunde icke tillbakahålla ett
skratt vid denna löjliga reflexion, men ett rop af
deras lefnadslustige kamrat hejdade dem. Denne hade
lutat sig ned öfver Drabants hviloplats och reste sig
upp, sägande:
— Godt! Drabant är inte längre sjuk.
— Såå! — utropade Nicholl.
— Nej, han är död, — sade Nicholl i
vemodig ton. — Detta är i sanning ganska bedröfligt.
Min stackars Diana, jag fruktar, att du nu inte blir
stammoder för någon ätt deruppe i månen.
Den stackars Drabant hade verkligen ej kunnat
komma sig efter sina erhållna sår. Han var och
förblef död. Ardan betraktade ganska modfäld sina
vänner.
— Nu uppstår en annan fråga, — sade Barbi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
