Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. En mulen himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordens dagliga rörelse skulle projektilen då
nödvändigt röra sig öfver antipoderna.
Huru dermed än förhöll sig, kunde man icke
upptäcka månen, då han ånyo uppsteg på fästet och
natten inhöljde jorden i ett ogenomträngligt mörker. Man
skulle kunnat säga, att han med flit gömde sig för de
förmätna, som skjutit på honom. Någon observation
var sålunda icke möjlig, och depescherna från
Long’s-Peak bekräftade denna förtretliga händelse.
Om emellertid experimentet lyckats, borde de
resande, som begifvit sig af den 1 December klockan 10,
46 m. 40 s. på aftonen, kommit fram den 4 klockan
12 på natten. Då det skulle varit ganska svårt att
under dessa vilkor observera en Kropp, som var så
liten som haubitskulan, fann man det rådligt att ha
tålamod till sistnämda dag.
Den 4 December från klockan 8 till 12 på
aftonen skulle det varit möjligt att följa spåret af
projektilen, hvilken borde synts som en svart punkt på
månens lysande skifva, men luften förblef obarmhertigt
nog mulen. Detta dref den allmänna förbittringen till
ytterlighet, och man slutade med att smäda månen,
som icke visade sig.
J. T. Maston var förtviflad och reste till
Long’s-Peak, der han ville sjelf anställa observationer. Han
var fullkomligt säker på, att hans vänner uppnått
målet för resan. Man hade dessutom icke hört
sägas, att projektilen fallit ned på någon punkt af
öarne eller fastlanden, och J. T. Maston ville icke ett
ögonblick medgifva, att ett fall vore möjligt ned i
hafven, af hvilka likväl jordklotet är till tre fjerdedelar
betäckt.
Den 5 var vädret detsamma. De stora
teleskopen i den gamla verlden, Herschels, Rosses och
Foucaults, voro oföränderligt riktade mot nattens stjerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
