- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
169

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Den nye medborgaren i Förenta Staterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om han velat sälja sina hår för en dollar stycke
hade han så god tillgång deraf, att han kunnat
förskaffa sig en förmögenhet.

Sanningen att säga misshagade denna popularitet
honom icke, tvärtom. Han stälde sig till allmänhetens
disposition och korresponderade med hela verlden. Man
upprepade hans qvickheter, man utspred dem och i syn
nerhet sådana, som han aldrig sagt. Enligt vanan
påbördade man honom dylika, ty han var rik i den vägen.

Men icke blott männen, utan äfven qvinnorna
beundrade honom. Hvilken oändlig mängd förmånliga
partier skulle han ej kunnat göra, om han blott velat
"bestämma sig"! I synnerhet de äldre fruntimren, de
som trånade bort ogifta, svärmade natt och dag
framför hans fotografier.

Det säkra är, att han skulle funnit följeslagerskor
i hundratal, till och med om han som vilkor
föreskritvit, att de skulle följa honom upp i luften. Qvinnorna
äro antingen oförskräckta, eller ock hysa de fruktan
för det allra minsta. Men hans afsigt var icke att
blifva stamfader för en ätt i månverlden och dit
förflytta en race, som var blandad fransk och amerikansk.
Han afslog derför alla anbud.

— Att deruppe spela Adams rol med en Evas
dotter! — sade han. — Nej, jag tackar! Jag skulle
endast råka ut för ormar!

Så snart han kunde undandraga sig triumfens
alltför ofta förnyade fröjder, gick han med sina vänner för
att göra ett besök i Columbiaden. Han hade nu
blifvit ganska skicklig i ballistiken, sedan han dagligen
umgicks med Barbicane, J. T. Maston och hvad de allt
hette. Hans största nöje bestod i att för de tappra
artilleristerna upprepa, att de endast voro älskvärda och
skickliga mördare. I detta afseende var han outtömlig
på skämt. Då han såg Columbiaden, beundrade han
den högligen och nedsteg ända till bottnen af loppet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free