Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - B) Baljsäd, bohvete och blandsäd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram ur ärterna, efter groningen, i fall ärterna utsås, eller annars
under våren, i fall ärterna ej begagnas till utsäde. – Bönsmygen
(fig. 82) är en annan skalbagge, som mest uppehåller sig på bönor,
men skadar äfven ärter på uppgifna sätt. Mest och vanligast är det
dock den förutnämnda ärtsmygen, som smyger in sina ägg i ärterna
och med dem smyger sig tillbaka till ärtfälten, om jordbrukaren sår
så unga ärter, att denna insekt ännu ej ätit sig ut ur dem.
Medlet att förekomma härjningar af ärt- och bönsmygarne, hvilka
äro svartbruna med hvita fläckar, ligger nära till hands, att nämligen
icke utså ärter eller bönor, som innehålla insekterna eller deras puppor.
Så vi ärter, som äro mera än årsgamla, så äro skalbaggarna redan
utkrupna eller döda, och vi hafva då ej vidare ondt af dem. Så vi
yngre ärter, så bör det kunna låta sig göra att genom harpning och
rensning frånskilja de af ärt- och bönsmygarna skadade, såsom
varande lättare än de friska och icke urätna; men som det – äfven af
andra orsaker- - alltid är förmånligast att utså 2 till 3 års gamla,
omsorgsfullt rensade ärter, då därigenom erhållas de säkraste och
jämnaste skördar, så böra vi till sådd endast begagna sådana,
hvarigenom vi ock skydda oss mot de skador, som annars af dessa insekter
kunna tillfogas våra sädesfält.
2.
Vicker.
483. Vickern är en med ärter nära besläktad växt,
som hos oss förekommer vild ända upp till Lappland. Den
har finare, saftigare stjälk och finare blad än ärterna
samt mindre, vanligen svarta eller brungrå, stundom hvita
frön, som i regel endast användas till kreatursfoder. I
sydliga länder förekommer äfven en vickersort, som sås
om hösten. Denna vintervicker är mycket allmän i norra
Frankrike och uthärdar äfven Tysklands och Englands
klimat, hvarför det icke är osannolikt att den skulle
kunna acklimatiseras hos oss. Såsom en tidig
grönfoderväxt skulle den få en stor betydelse för vårt jordbruk,
om det visar sig, att den kan uthärda våra vintrar.
De vanligaste hos oss förekommande vickerslagen
äro: den svarta eller bruna vickern samt den hvita eller
amerikanska vickern.
Af svartvickern odlas nu mera den s. k. sötvickern, en
storkornig och mycket frodväxt varietet af den gamla, beska svart- eller
brunvickern, som nu mera kommit ur bruk, såsom mindre gifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
