Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
med sin bena, gav efter några sekunder sin bror
en tung blick fylld av leda — just en sådan
blick, som den ene siamesiske tvillingen sannolikt
då och då måste skänka den andre. Han sa: Du
är i dag något dummare än vanligt. Om en
anständig familj trugar sin dotter på en karl, så inser
jag inte varför karln skulle gråta sig till henne.
— Truga? Truga?? Truga??? utbrast Max och
spärrade upp sina trinda ögon. Vi få väl se, sa
Eddi.
Slutligen — i korridoren vankade bankiren av
och an utvecklande en verksamhet som vi frestas
att kalla parlamentarisk. Han höll nämligen ett
längre, ohört tal till osynliga åhörare. Högra
handen gestikulerade flitigt och med små bugningar
underströkos slutsatserna. Efter en halvtimme
övergick bankiren från parlamentarisk till diplomatisk
verksamhet. Han stannade framför salsdörren och
gav den en diskret men beslutsam knackning. Hans
ansikte gav uttryck för en hel del skiftande
egenskaper såsom visdom, ädelmod, slughet, tålamod,
världserfarenhet, myndighet, ömhet, ilska,
högdragenhet och en högst betydande självbelåtenhet.
Mannen stod i själva verket inför sitt moraliska
fall. Han knackade; Helens serafiskt lugna röst
svarade: Stig in. (Hon trodde att det var
kyparen.) Tillståndet i salen vittnade emellertid ej
om serafiskt lugn. Båda ungdomarna voro
förgråtna och Jonas’ kalufs mer än vanligt oregerlig.
Dessutom föreföll luften mättad av sådana ord och
20. — Bergman, Jonas och Helen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
