Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
sig ned vid lunchbordet, då tjänarinnan anmälde att
en herre sökte fröken Mary. Flickan sprang upp,
kritvit i ansiktet. Hon mumlade: Jag vet. Bed
honom stiga in i mitt rum. — Vänd till de övriga
och med ett fånigt leende: Kära då, tänk inte illa
om lilla mig att jag stänger mig inne med en
karl. Han är missionär nämligen och ska bara
omvända synderskan. — Det var vadmalsråttans
sista försök till skämt i den frivola stilen. Hon
gjorde fiasko in i det sista. Ingen drog på mun.
Kanske hade man på känn, att en olycka hotade.
Förkänslan måtte dock ej ha varit stark ty
ungdomarna fortsatte även den kvällen och natten sin
backanal, likvisst utan vadmalsråttan.
Vadmalsflickan hade tillkallat sin fästman för
att taga avsked. Hon var honom icke längre värdig,
ty dels älskade hon Eddi, dels hade hon tillåtit Max
friheter, som hon i varje fall själv betraktade som
dödssynder. Sannolikt styrkte henne missionären
i denna åsikt. Han grät bitterliga med henne —
mannens snyftningar hördes ut i korridoren —
men torde ej ha gjort något för att trösta.
Naturligtvis visste han ingenting om hennes
självmordsplaner. (Åratal senare skulle dock Max med
rullande ögon och flämtande av sinnesrörelse utbrista:
Karln satt faktiskt helt lugn och såg på, hur den
arma människan knaprade sublimattabletter som
karameller. Faktiskt! — Vartill Eddi försmädligt
genmälte: Då måste du också ha sett på — hur
skulle du annars veta?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
