Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
härlighet skulle göra en rapp ung man segerviss
och övermodig. Det låg väl ock ett bittert övermod
i orden:
Vi ha sagt, att det här skulle taga slut med
våren. Man ska stå vid vad man sagt.
Nu kunde man ha väntat sig, att Helen skulle
blivit modfälld, skamsen, lite bitter, korteligen:
stukad. Ingalunda. Efter ett ögonblick upplystes
hennes ansikte av ett uttryck, som man närmast
kan kalla behärskad triumf. Hon sa helt lugnt:
Som du vill, Jonas. Vi stanna här. Sen får
det gå som det vill.
En så utomordentlig behärskning nästan skrämde
honom. Han fattade hennes händer. Om denna
handtryckning skrev hon i dagboken: Jonas tryckte
inina händer förfärligt, ohyggligt hårt. —
Det låter nästan som ett litet aj-ajskri men var i
själva verket ett jubelrop.
I den enstaka själens historia liksom i den
millioner själars historia, som kallas religion,
förekommer katastrofala perioder, då en omedelbar
världsundergång kännes som den enda möjliga
fortsättningen på själens vånda, leda, spänning. Under
dessa perioder händer det, att anhängare av en så
mild och i det hela förståndsmässig religion som
kristendomen kunna drivas till ett raseri, som för
dem fram mot djävulsdyrkan, det ondas kult. Det
händer till och med att de i extas ropa så hemska
ord som: Djävulen är Gud! Förbannad vare Jesus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
