Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
glida ut genom fönstret och träffa sonen. Han sken
upp och i nästa ögonblick var han ute hos Jonas,
ivrig och viktig. Kom in! viskade han fnissande.
Det är en galen gubbe här inne. Han är så skojigt
klädd. Mormor säger att han inte är klok.
I själva verket började nu den länge väntade
striden. Att den blev så kort som den blev,
berodde därpå att dagen verkligen var uppenbarelsens
dag.
Jonas sa:
Din mormor är en idiot.
Ett så hädiskt utfall mot en finfin mormor
förbryllade dess dotterson till den grad att han inte
ens förmådde svara. Han bara flinade och
mumlade: Han är så skojig. Kom får du se.
Jonas sa:
Det är ingenting att flina åt. Det är min far.
Nu var det sagt. Handsken var kastad, striden
upptagen, en ny världsepok kunde begynna. De
första synbara verkningarna voro obetydliga.
Kamraten, som först fått höra, att hans vördade
mormor var idiot och omedelbart därpå, att den
»galne gubben» var far till framlidne
pastorsadjunkten Kerrmans son, begrep ingenting. Han flinade
förläget. Men Jonas fortsatte:
Hur kan din fåniga, gamla mormor säga, att en
människa, som hon inte känner, är galen?
Följande en så att säga starkt kurvig logik,
svarade den förlägne gossen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
