Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
träda, om han eljest är rädd om sitt skinn. En
omedveten grannlagenhet gentemot Jonas hindrade
bisittarna från att moraliskt och grundligt avbasa
det beundrade brödraparet. Men man tog igen
skadan på annat sätt, man så att säga utandades
förakt. Man knöt hastigt samtal till höger och
vänster och uteslöt gyckelmakarna.
Helen åter vågade knappt se upp från sin
kaffekopp. Av vad som hände förstod hon mindre än
någon annan, helt enkelt därför att hon bättre kände
Jonas. Vad skedde? Man talade om hans mor. Hur
kunde det ha en sådan verkan? Hon såg att han
icke blott led — han var skrämd. Vi veta, hur
grundligt den flitiga flickan studerat sin väns
ansikte. Han var inte röd längre, han var vit. Han
hade djupa, blå skuggor under ögonen. Och han
smålog så som barn småle just innan gråten
kommer. Vad hände? Hon såg ju att pojken hängde på
korset.
Visst hängde han på sitt kors, hängde där och
väntade på dödsstöten. Den kom, men dessförinnan
inträffade en liten händelse, som skulle öka hans
och Helens förvirring. De båda bröderna hade
talat ögonspråk en stund och Edward åtog sig det
pinsamma uppdraget, sägande:
Eftersom herr Kerrman är så älskvärd och ställer
sitt vetande till vårt förfogande, ber jag att få
göra ännu en fråga —
Här avbröts han. Dörren till salongen stod
öppen. Nu öppnades dörren mellan hallen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
