Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
indignation och att undertrycka en rättmätig harm
kan aldrig vara bra. Skulle en dylik pjäs ha någon
god verkan, krävs åtminstone rätt för publiken att
exemplariskt bestraffa skurken. (Helen: Ha ha ha!
Tete si bete!) Emellertid är min och den övriga
publikens naivitet alltför liten. När hustrumördaren
börjar rulla med ögonen och framvråla sina
samvetskval, tänker jag: Stilla min gubbe! Här har
ju inte skett annan olycka än den att jag betalt
två och femtio för en papperslapp. (Snålvarg! Det
är jag som betalt!)
Ja, vad bjuder man oss allt! En annan gång
kommer en välfödd, ståtlig karl in, stånkar och
pustar ohyggligt. Vore han inte så besynnerligt
klädd, kunde man ta honom för ett stadsbud som
förlyft sig på en handelsresandes koffert. Jag får
lust att ropa: Mår ni illa? Ska jag hämta ett glas
vatten? Men nej då! Så enkel orsak har inte
illamåendet. Han är en man som i misshugg slagit
ihjäl sin pappa och gift sig med sin mamma. Man
kan stånka för mindre! (Helen indignerad: Du
borde skämmas!) Emellertid råkar jag veta att
olyckan timat i det avlägsna Grekland för några
tusen år sen. Jag kan ta saken med ro, jag slår
dövörat till för den flåsande herrn, blundar och
tänker: Det är troligt att våra ärade urfäder i sitt
något vilda tillstånd hade seder och bruk som
skulle förefalla oss mycket otrevliga. Det var
kanske inte så ovanligt att sonen, då han vuxit
sig stark nog, slog ihjäl sin åldrige far för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
