Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur drufvan kom till världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL I GÖTA PAR BRIKOLL
Skön Flora blomstrar röd som en pion,
Och Fama glömmer, att hon är spion,
Samt Juno själf, att hon är fru i huset.
Med ett ord sagdt, det är ett himlalif,
Ett sus och dus, ett väsen och ett kif,
Att Jupiter till sist blir vred i sinnet.
Han reser sig, men nödgas att ta törn
Mot ena vingen af sin trogna örn
Samt dundrar: »Hållen eder tvärt i skinnet!»
»Jag har väl aldrig sett på maken förr,
Hvarenda gäst jag genast kör på dörr,
Det svär jag vid min blixt och vid min åska;
Förmår man ej att bära upp sitt rus,
Så må man lämna strax på stund mitt hus —
Den ej kan gå, han tage sig en droska!»
Till unge Bacchus turen kommer se’n,
Han höra får, att han är högst gemen,
Som kunnat far sin så kompromettera:
»Bort från min åsyn, drag hvarthän du vill,
Olympens port för dig jag sluter till,
Försvinn, jag gitter inte se dig mera!»
Men Bacchus är en känslig karaktär,
Han tycker, att han ingen gjort för när,
Blott glädje afsåg han med sina safter:
»Ej bör man dricka mer än man förmår,
Och sig allena själf man skylla får
Ifall man super öfver sina krafter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
