Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERN.
37
med de små ögonen, som sutto högt
uppe i hufvudet. Dammen var frusen,
belagd med en spegel af is. Ung
vädrade klokt. Ja visst. Han gick dit
bort och stod och såg genom den klara
isen ned i vattnet, som låg dödsstilla
öfver grus och sten på bottnen, han
pröfvade isen med sina nakna fötter och
hörde den gifva sig med ett skört
knarrande; den kunde ännu icke bära honom.
Han gick vidare genom det frostiga gräset,
som svedde honom om fotterna, tvärs
öfver slätten för att nå högre upp på
berget. Där det inte fanns gräs låg den nakna
marken hård som sten och hade fått mål,
rungade med en jordtung klang under
fotterna. Det var den första vintern.
Ung klättrade upp ur dimman, högre
upp på berget, där solen hade kraft
och jorden icke var frusen. Skogen tog
slut och lämnade plats för buskar och
ljung; till sist växte där endast mossa
på de vilda klipporna. Omsider nådde
Ung öfversta toppen och stod i värmen
af solen och såg ner i dalen, där
frostdimman låg som en hvit, djup sjö.
Solen, som hade kommit högt på him
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
