Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt fast i stolen för att känna mig ha stöd på
något vis:
»Om konsten att vara osams.»
»Jag försäkrar herrskapet, att det är en mycket svår
konst, som man rent af borde uppfostras till i stället för
att, som nu, knusas ihop, bara man på något vis bjuder
till att bli ond.
Jag tror inte, att människorna är så orättvisa mot
några som mot dem, som fått gåfvan att bli vreda. Man
ska inte bli ond, det är en gammal trosartikel, och så
bryr sig ingen enda själ om att ta reda på hvarför en
stackare är ond, det må nu vara aldrig så berättigadt.
Jag känner riktigt rart och hyggligt folk, som
umgås lika vänligt med människor de aktar och med
människor de inte aktar, bara af förskräckelsen att bli
ansedda för att ha och ta humör.
Men att man både ska ta och ha humör, det kan
ingen få ur mig, man må tala om skriftens ord bäst
man vill. De orden, att vända andra kinden till, sa nog
Frälsaren för att ge en tid att betänka, om man förtjänt
den första örfilen eller inte. Men att stå och låta örfila
sig när man har rätt–––-Nej, aldrig! Hvad skulle vi
då fått rättskänsla och hedersbegrepp för?
Nej, vreden, den äkta, sanna förstås, för jag
menar inte grälor, är jästen i lifvets stora surdeg, och att
den är nödvändig, tror jag att åtminstone hvar enda
husmor kan intyga, som vet hvad det vill säga att dras med
en död deg.
Det fanns en gång en pojke här i stan, som jämt
var osams, stackars barn. I hemmet, på gatan, i skolan
— öfverallt ställde han till gräl och spektakel.
Ingen människa ville ge honom arbete för hans
»otäcka lynnes» skull.
Då tog vi honom i huset på ett försök, och efter
8 dagar hade jag klart för mig, att hans ondska bara
var den mest utpräglade rättskänsla jag någonsin
träffat på. Nu är han en präktig karl, fast han aldrig kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
