Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tant Lova ska inte vara ledsen på oss», sa han
sakta. »Vi ska aldrig träffas — så där mer — förr än
vi kan förlofva oss. Och det ska inte dröja länge, det
ska jag lofva. Jag kan arbeta, jag, ser tant Lova!»
»Det kan du, gossen», sa jag energiskt.
»Jag duger till mycket, jag!»
»Det gör du, gossen», sa jag lika uppmuntrande.
Men så kom jag att tänka på, om det ändå inte
var min plikt att väcka honom litet, och så sa jag:
»Men är du säker på att hon — —?»
»Måtte Gud bevara och skydda det vackra, litet
stolta leendet, som drog öfver det unga, ofördärfvade
ansiktet. Jag vill inte vara bödel, så mycket är visst!
För öfrigt — kanske hon bara förstälde sig — var blyg?
Herre Gud, i värsta fall får man väl hjälpa dem
litet! Hvad hade Ruffen och jag–––-
När jag skulle gå, bad Thore för första gången i
sitt lif att få »hjälpa mig nedför trappan.»
Jag hade på tungspetsen säga, att ännu aldrig i
mitt lif hade jag behöft någon hjälp, Gud ske lof.
Men så förstod jag, att hans behof af att få skydda
och hjälpa hade vaknat; och så stödde jag mig så tungt
på hans arm, som om jag varit en ledbruten åttioåring
minst, under det jag tänkte på Kullens och min
promenad nedför storgatan, då jag ju också spelade litet
komedi för en god saks skull.
Underligt!
Kullen, en fin allvarlig man, hade kärleken gjort
till en uppsluppen, lycklig pojke; Thore, en lycklig,
uppsluppen pojke, hade den giort till en fin, allvarlig
man. Och mot den känslan skulle jag, stackars mask,
sta och kämpa!!
Men nog är det bra tröttsamt att ha fått kärleken
i huset igen efter så pass många års hvila, kanske allra
mest tröttsam därför att bjuda till bäst man vill, göra
hvad man kan, så slutar den alltid med att rå på en
ändå! !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
