- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
26

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till det fordras det nog att vara professor vid
akademien minst, och tacka Gud det hjälper ändå.
Den enda akademi som den här gått igenom är
nödens, men den skolan biter då inte på honom en smul
— fast den ju alltid kan vara bra som förberedande.
När boden stängdes blef här så hämskt tyst.
Det var som om husets hjärta stannat men Thore
är inte tyst han, Gud ske lof.
Han ramlar utför trapporna, han sjunger, han går
på alla fyra — han skrattar, hvisslar och spelar fiol,
alltid falskt, säger Ruffen, som småhackar på honom
jämt. Men som jag säger:
När karlen spelar för att bli kvitt sina artistiska
disharmonier, så måste han väl någonstans göra af dem,
skulle jag tro.
Visst är att ritläraren vid skolan, som drog honom
från plaiikstrykeriet, livilket var hans bestämmelse, har
ett stort ansvar — ett mycket stort ansvar. Förr än jag
skulle vilja dra en enda människa från plankstrykeri i
dessa tider, så dog jag — mycket hällre dog jag.
Men det går an att Thore nog reder sig ändå, om
också artisteriet skulle slå slint.
Han hör till de där människorna, som aldrig
betänker livad de kan göra eller inte göra, utan bara
plumsa i. Det syns på honom, förresten!
Det är som om han skulle ha inte en utan två
stålfjädrar i sin rangliga kropp — och så är hakan så
trefligt tvärhuggen och håret så tjockt och obstinat.
Senare:
Böckerna ändtligen!
Villy skref, att vi kan få så många vi önskar, efter
det ligger packor på redaksjonen som ingen bryr sig om.
Jag ut som en pil för att bjuda.
Barnen får säga just hvad de vill, men Vendia Ax
och Priscilla Boström bjuder jag inte. Förtalet och
tråkigheten kan man undvara inom det litterära, dessutom
är naturligtvis iingdomen mest bildbar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free