- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
18

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Har man intagit en fast posisjon, ska man också
försvara den till blods!
Hvita gardiner och blommor i alla fönster ha vi,
och i salen skiner de gulbetsade björkmöblerna som
om de vore förgylda och trasmattorna ha så glada och
ljusa färger, att själfva Handarbetet i Stockholm skulle
kunna bli afundsjukt
Ja, hjärtans trefligt och rart har jag det utom mig,
rart i alla afseenden–––-vore det likaså bra inom mig!
— — Jag tror det ska göra mig så godt att skrifva
litet Det ska skingra mig — och det är skingring jag
behöfver, skingring på alla håll och kanter.
Jag måste oupphörligen lyfta på hufvudet från
skrifningen och titta på Pepita, som hänger i ett rep
och tar gymnastik. Hon är hela husets rodocka och
min riktiga tröst. Man kan inte se något näpnare än
hennes lilla skära ansikte, svarta kvicka ögon och
söta lilla «kalott»! Och så har hon så riktigt vackra
händer.–––-
Som jag inte behöfver vara rädd att skämma bort
henne, klär jag henne mycket nätt, och det är hon
ofantligt stolt öfver.
Glömmer jag någon dag ge henne en ny
klädning, hon tycker nämligen om att få ha olika kläder
för hvar dag, så springer hon själf och hämtar hvad
hon finner lämpligt, och det är alltid det finaste. Allra
roligast är hon ändå, när hon tar min stora kam och
börjar kamma sitt skalliga hufvud.
Man kan skratta ihjäl sig se hur hon sliter och
drar med de inbillade hårmassorna eller bränner lugg
med en griffel, som hon sett barnen göra.
Och så är hon så liten, liten. — Inte större än —
Men det var rysligt så osäkert jag sitter?
Jag svajar som en vallmo i storm!
Suuuuur — iirr — urr!
Skrufven i stolen ned med en fart, som kom min
näsa att studsa mot papperet som en smällkautschuck,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free