Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nuvarande utvecklingstakten innebär att Pakistan om 30 år har
nått upp till Algeriets genomsnittliga standard i dag. (Jag
återkommer till genomsnittet — det är inte genomsnittligt.) Den
genomsnittlige pakistanaren väger 15 kilo mindre än den
genomsnittlige europén. Blodvärdena är låga, en tredjedel under den
genomsnittlige européns. I varje givet ögonblick är minst 30 %
av befolkningen akut sjuk (antalet öppna tuberkulosfall torde
röra sig omkring 100 000 till 150 000). Av barnen dör 15 % vid
födelsen eller under det första levnadsåret. 18 % av pojkarna och
6 % av flickorna genomgår grundskola (fem år) 85 % av
befolkningen är illitterat.
Nå, så långt låter allt som vanligt. Ett ”u-land”. Det är sådana
siffror som används när hjälpen skall motiveras. Men Pakistan
har fått ”hjälp” i snart tjugo år nu. Man kan säga att de
utländska experternas ökade välmåga (amerikanarna kräver att
pakistanarna skall hålla deras experter med hus å 5 000 rupier i
månaden) motsvaras av det stigande antalet illitterata. Antalet
illitterata ökar med cirka 1 000 000 personer årligen.
Under femtiotalet ökade inte genomsnittsinkomsten i Pakistan.
Men det var under femtiotalet som de 22 familjerna blev riktigt
rika. Då gav kapitalet 100 % årligen i avkastning. Vad innebär
denna kapitalbildning? Den innebär att då sögs folket ut som
aldrig förr.
Under sextiotalet gjordes de stora ”framstegen”, de över vilka
lärda experter som Papanek var så lyckliga. Vad innebar dessa
framsteg? Landet blev ”rikare”, bruttonationalprodukten steg med
73 %, den genomsnittliga per capitainkomsten steg från 318 rupies
i månaden år 1960 till 400 rupies i månaden år 1965.
Men dessa siffror är lögnaktiga som all borgerlig statistik. Ty
de lönearbetandes reallöner sjönk med 30 % under sextiotalet.
Pensionärer, statsanställda och småborgare drabbades av
prisstegringen, den var 40 %. Antalet jordlösa lantarbetare ökade. Den
gröna revolutionen innebar att jordägarna drev sina statare från
jorden in i städernas slum. Godsägarnas och storböndernas
inkomster ökade. Småbrukarnas inkomster sjönk. Så såg framsteget
ut. Några blev rika; de flesta blev fattigare; men i statistiken såg
”genomsnittet” vackert ut. Det hölls fina tal i FN.
Men folk är inte dumma. Ayubregimen föll under strejker och
folkresning. Nu, nu står Pakistan inför val. Ingen politiker vågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
