Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världsrättigheterna till slyngan ägs av det amerikanska
företaget Ortho. De tar 35 cent per slynga. Population Council har
rätten att ge vissa länder licens att för eget behov tillverka slyngor.
De förbjuder varje form av regional samverkan. Ortho kan icke
själv sälja med profit på denna marknad.
Nu är att märka att år 1963 när den första spiralen ”kräklan”
var aktuell hade RFSU tagit kontakt med en svensk plastfabrik.
Denna meddelade att på en serie av 10 000 kräklor kunde
fabriken sälja kräklorna till RFSU för ett pris av ca 10 öre styck och
dock förränta maskinerna. Detta omöjliggjordes när det blev klart
att spiralen patenterats. RFSU hade — i likhet med övriga
organisationer — inte kunnat tro att denna produkt kunde patenteras.
Inte heller hade de trott att det internationella
läkemedelsmono-polet av profitskäl vore berett att stoppa spridningen.
Orsaken till att RFSU inte knäckte monopolet var att det kom
nya preventivmedelstyper och slyngan blev mindre intressant för
RFSU.
När man ser dessa sex handstansar som — om de fick arbeta
fem dagar i veckan — kunde lösa även Turkiets och Irans behov
av slyngor till en mycket måttlig kostnad; då undrar man hur
länge de privata läkemedelsfabrikernas profitintresse skall få styra
politiken till men för folken.
AB 7-5-67
Denna artikel utlöste en omedelbar reaktion från USA. Mr Frank
W. Notestein skrev ett långt privatbrev till mig, till Aftonbladets
chefredaktör, till Ortho Pharmaceutical Corporation. Mr
Notestein var president för Population Council i New York.
Jag svarade honom och föreslog att han skulle skriva till läsarna
i stället för att skriva till chefredaktören och klaga. En publik
diskussion vore lämplig. Jag lovade göra mitt yttersta för att hans
artikel i denna fråga skulle nå läsare.
Sedan dess har gått fyra år. Mr Notestein som var så kvick att
skriva handbrev har ännu inte hört av sig med den begärda
artikeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
