Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högst uppe i dess restaurang dricker jag tjeckiskt öl från Pilsen
med den amerikanske ambassadören. Han menar att allt går
hyggligt.
— Egentligen är till och med våra sovjetiska ovänner eniga med
oss om den ekonomiska politik Afghanistan måste föra. Det har
kommit yngre folk på deras sida nu som man kan tala med.
Det investeras i Afghanistan. Transportnätet byggs ut. Det finns
ett nytt välstånd. Hos några få. Visserligen är det amerikanska
hjälpprogrammet i Helmanddalen lika igensaltat som förr och har
blivit ett än dyrare misslyckande — för Afghanistan — men
Sovjet har lärt av amerikanernas erfarenheter och infört en klausul i
sina bevattningsprojekt som fritar dem från allt framtida ansvar.
I världspressen har jag läst om den nya sovjetbyggda tunneln
vid Salangpasset. Den förkortar resvägen mot norr. Det är en
utmärkt tunnel. Men den ligger några hundra meter för högt.
Tyvärr råkade teknikerna räkna fel. Eller meteorologerna. Eller
planerarna. Eller det kanske var för dyrt och besvärligt att lägga den
under snögränsen. Tunneln är snöblockerad om vintrarna. Den
var fortfarande blockerad i maj månad 1965. Men dyr och fin är
den. Och när den är öppen, förkortar den resvägen till Kunduz
och Mazar. Länge kommer Afghanistan att få leverera karakul
till Sovjet för att betala tunneln. Sovjet har också fått koncession
på naturgas. Och de som räknade fel har för länge sedan rest hem.
Huvudvägen Kabul—Kandahar byggs nu med amerikansk hjälp.
Sovjet bygger vägen vidare mot Herat. Meningen är att
Afghanistan skall få ett välutvecklat transportnät. Men den ekonomiska
satsningen på huvudvägarna har tagit Afghanistans alla resurser.
Inga pengar har blivit över för provinsvägar och småvägar. Dessa
förfaller. Folket som helhet har fått försämrade kommunikationer.
En del av näringslivet har fått nya möjligheter. Unga
administratörer i Kabul talade om nödvändigheten av en helt ny typ
av planering. En som inte på detta sätt ökade klyftan mellan
bönderna och städernas köpmän.
Sovjetunionen hjälper Afghanistan med lyxhotellsbygge i
Herat. Vem skall bo där? Inte den afghanske bonden. Inte den
af-ghanske nomaden. 1958 sade guvernören i Herat att man inte
ville släppa in amerikanska experter i Herat därför att dessa levde
på en sådan standard att investeringarna i Heratdistriktet skulle
förvridas då överklassen i Herat skulle använda sina resurser till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
