Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sen ser hon länge på mig innan hon övergår till att tala om sin
hund.
Mr Wollmar från Malmoe College (vad nu det kan vara) och
hans hustru från Lidingö fascinerar mig. Här är en av de män
som bestämmer USA:s politik i Afghanistan. En av de män som
ser som sin uppgift att vinna Afghanistan för ”den fria världen”.
Och jag har svårt att förstå hur en utrikestjänst har kunnat hitta
ett så i Afghanistan omöjligt redskap.
Men Wollmar är icke den enda. Han sitter i sin stora villa
(möblerad och inredd av amerikanska staten) har sina bilar och
sina chaufförer, har sina tjänare och sina tretusen dollar i
månaden och runt honom finns hundra andra amerikaner som sitter i
sina villor (möblerade och inredda av amerikanska staten) har
sina bilar och sin chaufför, sina tjänare och sina (något mindre
än tretusen) dollar i månaden. Och de strävar alla ihärdigt. Och
de gör USA:s politik mer skada än en legion anti-amerikanska
propagandister. En vettlös politik som till och med är valhänt
utförd. Engelsmännen sitter i sin compound och ruskar sorgset och
imperieerfaret på huvudena.
— These Yanks!
I dessa fattiga länder lever den minsta amerikanska
skrivma-skinsflicka (och inget ont om kontorister) vräkigare än någon
inhemsk furste (allt i hjälparbetets tecken). Maten flygs regelbundet
från USA, dryckerna likaså. Pengarna flödar.
Administrationskostnaderna för hjälpen bara stiger. Och afghanerna ser på.
I Teheran sa hemliga polisens chef bekymrad
— Amerikanerna gör sig omöjliga. De äter aldrig vår mat, de
lever i sina lyxvillor, de tar inte en iranier i hand på grund av
smittorisken. Men ryssarna lever som vi, äter som vi och dom
djävlarna sänder till och med hit mohammedaner som tror som
vi. Var skall det sluta?
Här i Kabul ser man samma sak. De sovjetiska experterna är
stillsamt kunniga. Många av dem är från andra sidan gränsen,
talar samma språk och är uppfostrade i samma kultur och
religion. De sovjetiska experterna får inte ha tjänare, de måste själva
gå ut i basarerna och handla. Jag vet inte hur deras
löneförhållanden är men de tycks inte ha så mycket pengar att röra sig med,
troligen sätts större delen av deras lön in på spärrkonto i
hemlandet. Och det värsta är att amerikanerna tycker synd om dem. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
