Note:
This work was first published in 1972, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Varför sveks ungdomen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varför sveks ungdomen?
Äldre funktionärer och medlemmar av
arbetarrörelsen klagar ofta över att ungdomen svikit. Man klagar
över ungdomens bristande aktivitet. Man säger att
ungdomen sätter sig till dukat bord.
Det är nu mycket vackert sagt och tänkt. Säkerligen
också ärligt menat. Och ändå är det så felaktigt.
Ungdomen har inte svikit. Den ställer upp. Trots usel
propaganda och taktiska småmanövrer ställde den upp
i pensionsfrågan. Det var i de unga stadsdelarna som
arbetarrörelsens linje vann. Men ungdomen ställer inte
upp i organisationerna. Den ställer heller inte upp i
varje dagstaktisk manöver.
Arbetarrörelsen håller på att förlora den
organisatoriska kontakten med den unga generationen. Den
har redan förlorat kontakten med den unga
intellektuella generationen. Detta är obehagligt att säga. Det
sägs heller inte gärna rakt ut. Man kanske till och
med är otaktisk och osolidarisk om man säger det.
Ärligt talat vet jag av egen erfarenhet att det både
är nyttigare för en själv och hälsosammare för ens så
kallade framtid att låtsas som om det regnar. Rösta
rött vart annat år, knipa käft i politisk debatt, nöja
sig med att vara djup kulturknutte. Då riskerar man
inte att man från organiserat arbetarrörelsehåll
kommer att ges dåligt rykte.
Men egentligen är det ju likgiltigt vilket rykte man
får och innerst inne är det utan betydelse vad som
anses vara otaktiskt. Det är ju arbetarrörelsen man
står solidarisk med, det är dess idéer som är ens
egna. Inte den ene eller andre taktikerns. Och man
har ett ansvar inför sina idéer. Man har ett ansvar
8 — Ett femtiotal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:36:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jmef/0113.html
