Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klartext, mörkt tal och kulturellt fikonspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döma läget och handla riktigt. Det finns inget
problem, ingen tankegång som är så svår att det inte är
möjligt att göra den begriplig för varje normal
människa. Allt är begripligt.
Att våra lagar, förordningar och bestämmelser är
skrivna på ett sådant språk att vi måste hålla en hel
rad yrkestolkare är ett uttryck för att vi ännu har
långt kvar innan vi når en verklig demokrati. Att
våra politiker trasslar till enkla frågor med
ovidkommande ord och försöker ge intryck av att politik
är någonting alldeles för lärt, krångligt och inte minst
tråkigt för en vanlig människa, det bidrar till att hålla
människorna borta från bestämmandet över sina egna
liv. (Radiotjänst borde verkligen ta sig i akt för dessa
önskeprogram. Hur skulle de gå med vår demokrati
om folk tog till vana att bestämma själva?) Frågan
om klarhet och enkelhet är därför inte en fråga om
stil och och form utan om innehåll och syftning.
Varje form av jargong och specialistspråk är lika
många hinder för en mänsklig och demokratisk värld.
Våra folkrörelser och vår folkliga tradition har
också alltid lagt vikt vid klarhet och redighet, har
alltid haft en sund misstro mot intressanta
resonemang som snor och snärjer i en djungel av ord och
leder långt bort från människor, verklighet och liv.
Att förhållandet inte kan vara annorlunda för
skönlitteraturen är självklart ty den ingår ju som en del
av den helhet som utgöres av mänskligt liv och
mänsklig verksamhet.
Att utrycka verkligheten i sin enkelhet och klarhet
är ingen lätt uppgift. För att söka undkomma denna
verklighet, vilken har så stark benägenhet att bli
farlig och vilken ju i varje fall anses mycket
okonstnärlig börjar man lätt leka med ord. Försöker
lösgöra orden från tanke och verklighet för att, som man
säger, nå en ny och riktigare verklighet. Resultatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
