Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1U3 —
åsynen af lefvande, oskyldiga väsendens
långsimma aftyning och förtidiga död för den
frätande tanden af en mask, som de sjelfve
medvetslöst skydda och nära. Ack, hvad vore väl
lifvet utan kärlek till sitt stoft, hvad är väl
plantan, om den icke lätt och gladt bär sina
förgängliga blommor och blad?
Den täcka löfsaln af alar, som ni
inredde vid stranden dit jag nu sträckt
fruktplanteringen — jag glömde alt säga er det — har
jag ej haft hjerta alt rubba. Den står ännu
midt ibland äppel- och päronträn, som ett kärt
minne af er. Rosa syr ibland derinne och
berömmer anblicken af den höga kullen och
kyrkan på andra sidan om sjön. För min del
tycker jag mindre om detta ställe för det
svåra stengrundet der utanför, och det
beständiga skrålet af måsar, som alllid äro vana att
vistas der. Det är förunderligt huru lätt jag
störs af minsta oljud. Kanske kommer
denna min otålighet deraf, att jag lefver bela min
titi bland dessa fromma och tysta väsenden,
hvilkas högsta skrål är en sakta hviskning, då
vinden rör deras svigtande grenar och blad.
Vet ni, m. h., ibland ledsamheter, för
hvilka icke en gång vi här äro frikal lade,
hiin-de oss för några dagar sedan af en särdeles
märkvärdighet. Det hade varit klart hela morgo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
