Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kropp af blomstren, klädde minsta tanke
I en skrud af dagg och doft och färger,
Bytte så med markens döttrar gåfvor,
Gaf och tog i outtömlig kärlek.
Der, i denna fristad, stängd för mängden,
Fick ibland en yngling ljuft fördrömma
Dagens stunder, lefva med det vackra
Blomsterfolket och dess vårdarinna.
Men om honom talar sagan åter:
När med hjertat fullt af alldrig yppad,
Namnlös kärlek, han bland Marmarynes
Biominor gick, och hon i templet dröjde,
Säg han henne, fast hon sjelf var borta,
Sällt i hvar gestalt, i hvarje väsen
Af den skapelse, hon väckt och vårdat.
Rosen rodnade med hennes rodnad,
Liljan sig med hennes blick, i trädets
Susning hördes endast hennes stämma,
Och i tusen skilda former lefde
För hins fromma kärlek hon allena.
Åter när från blommorna till henne
Någongång ban fick sitt öga höja,
Och i samtal, såsom strängars rena,
Fånga hennes ord, då var det honom,
Som om allt, livad fint i parkens rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
