Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOLNETS BRODER.
Mer än lefva, faun jag, var att älska,
Bitr än älska, är att dü, som denne.
Högt i skogen låg det ringa torpet,
Djupt i ödemarken, långt från vägen,
Der sen hösten krigets skiften rådde.
Ingen ovän hade funnit stallet,
En fiendtlig fot ej trampat spången,
Som dit ledde; bud om hlod och strider
Gaf hlott korpen, ropande från molnen,
Eller gladan, tom satt mätt i granen,
Eller vargen, som med blodigt byte
Sökte hedens skymda klyftor åter.
Men i pörtet, vid det långa bordet,
Satt, en lördagsafton, sorgsen värden,
Hvilande från veckans vedermödor.
Kinden höll han tryggt mot handen lutad,
Armen åter fast mot bordets ände,
Men hans öga såg åt sidan stundom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
