- Project Runeberg -  Dikter /
170

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 170 -s

Hvad bröt väl Minnas make? — dock hur ljuft,
Att se det blod vid dolkens sidor stelna,
Som brunnit nog vid Minnas sida ren!
Fly afgrundstauke! vill du locka bort
Ur själens famn dess enda skatt, den engel,
Som ensam blef den öfvergifue trogen,
Och stundom talar om ett annat land,
Der Minnas kärlek möter mig på stranden.
Nej, han skall lefva, om ban kunde än
Med tusen sinnen frossa af sin lycka,
Och ur min sällhets aska skall jag berga dock
En möjlighet af Minnas återkärlek.

Man talar om, hur dödens lugn ar djupt,
Hur bojan faller af den tyngda anden
Den stund, då hjertat slår sitt sista timslag
Och mer ej mäter fångenskapens tid.
Och det är sannt, att ingen stormil skakar
Det tjäll, som byggs åt slmnrarn under kullen,
Att ingen smärta födes af den barm,
Som stilla under mossans djup förmultnar;
Men anden, anden, är ban fri? — O nej!
Han är ej fri i etlierns ljushaf, der
Bevingad mellan stjernorna han sväfvar,
Han är ej fri i evighetens famn,
I himlens salar är lian slaf ännu;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free