Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 -s
Mot sitt, af qvällens sol belysta heih;
Men, like trötta fåglar, föllo alla,
Förlorade, i böljans vida graf,
Och deras liksång var den suck, dem gafs
Till trogen följeslagare på vägen.
Då växte, likt den unga svanen, opp
Ett snöhvitt segel, glimmande i öster;
Och inom några korta stunder samm
Det hvimpelprydda skeppet vid hans udde.
Vid stranden låg en planka — med en bön
Till böljans makter, slog han sina armar,
En glädjedrucken älskling lik, om den,
Och störtade sig djerf i vågens bädd,
Sitt hemland, och sitt sälla hopp till mötes. —
En ädel hand från skeppet räckte mildt
Den tröttade sin hjelp — Och nattens döttrar,
Den tysta sömnen, och den lätta drömmen,
Begrofvo snart hans lidande i frid.
När nu, med rosenläppar, morgonrådnan
Bebådade naturens vällust, dagen,
Slog vandrarn opp sin blick, och såg omkring sig —
Och såg sin hembygds länge sörjda kust,
Och såg dess gröna, trädbevuxna kullar,
Och såg dess blomsterklädda bäckars gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
