Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
GÅRDIN. Det var då fan till torkhus, det här.
UPPASSAREN (i det han går). Bonjour! Mon-
sieur Tapetserare, vi råkas snart (går).
GARDIN (ensam). Ack, jag har inte ringaste
lust att arbeta; jag gick förbi Mina, då jag gick hit;
hon bor nästan här midtemot. Jag kan visst se hen-
nes fönster här (ser ut genom fönstret). Ja, se der
ä det! Jag känner igen hennes balsamin, som blom-
made i förra veckan . . . Kanske hon sitter der ba-
kom gardinen . . . Ska jag vinka åt henne? ...
Nej, jag ska stå på mej . . . Hvad det ändå ä ge-
ment, att flickorna ska vara så’na förbannade vind-
flöjlar; der stå de och gnäller och gnäller innan man
bryr sej om dom, och så kommer ett vindkast, och
bums bas, vänder de på annan bog. Herre Gud,
att Mina skulle vara en tåcken, att springa efter en
obekant person från landet, att springa . . . Ja, jag
ger det fan. ”Nu må alla Minor springa,” står det
i ”Läsning för folket,” som jag läste i går afton.
Inte begrep jag hvad det mentes med det, om inte
det var en pik åt mej. Ja, nu må alla Minor sprin-
ga, jag ger dom fa— — jaså, jag lofvade Mina att
inte svära mera. Åhja, det ä’ straxt en tröst min-
dre i olyckan (sjunger under det han ordnar gardi-
nerna).
O, yngling, förlita ej på rosenemund,
ty den sviker,
Förlita ej på solsken i morgonstund,
ty det sviker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
