Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formaliteterna omkring henne, göra hennes språk smakfullt
ooh begripligt äfven utom det juridiska skrået, öppna detta
skrå för skicklighet och kunskaper genom domaresysslornas
förvandlande ifrån oduglighetens arf till förtjenstens aflinge
och underkasta de gamla meningarna om rätt förnuftets
pröfning. Men hvilken är så blind, att han icke ser, till
hvad outsägligt förderf allt detta skulle leda? I en
statsförfattning, der allt är sammanlänkadt, der den ena delen
hvilar på den andra, medför den minsta rubbning det helas
upplösning och fall. Då man sjelf lär hopen att ogilla
en gammal vana, huru kan man sedan fordra, att hon skall
vörda och iakttaga de öfriga? Då man sjelf sätter förnuftet
öfver gamla prejudikater, hvad aktning vill man sedan
gifva sina egna domar? Huru vill man åtskilja domarens
språk ifrån ett vanligt sällskapsjoller, då man betager det
förra sin mystiska högtidlighet, sin snäcklika rundning,
sitt sträfva vördnadsbjudande dån? Huru bibehålla
domare-anseendet, då man vänder allmänhetens oförvägna
blickar på domares kunskaper och förtjenster? Jag ryser vid
tanken på all den oordning och villervalla, som skulle
rasa i det samhälles sköte, hvarest lagens band så
lossades, hvarest vördnaden för domstolar och embetsmän så
spildes. Nej bevare himmelen alla riken på jorden ifrån
förbättringar af detta slag!
Man vet, att Frankrike före revolutionen icke egde
någon skrifven lagbok, utan att domstolarna förnämligast
följde den så kallade droit coutumier, hvilken var olika för
olika provinser. Deraf hände, att lagfarenheten blef en
statshemlighet, hvari hopen ej fick deltaga. Att desto
bättre bevara den, nyttjades i lagskipandet ett särskildt
för profana obegripligt språk, hvilket icke utan mycken
möda kunde läsas. Detta allt medförde den ostridiga
nyttan, att allmänheten icke kunde granska lagligheten af
domstolarnas åtgärder, hvaraf åter omedelbarligen och
nödvändigt följde, att hon högaktade och vördade lika alla
domare. Man behöfver ej mycken erfarenhet af alla de
vederstyggligheter, som publiciteten alstrar, för att inse
nödvändigheten deraf, att embetsmäns göromål äro
fredade för hopens blickar. Nog mista gode embetsmän
derigenom något af det anseende, de förtjena och annars skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
