Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade fången och gjorde med hufvudet ett kast
bakåt, — jag endast... — Tig! —
Vaktbefälhafvarens svärdsfäste träffade hans nacke, och
halft bedöfvad tumlade fången vidare.
När han hunnit så långt i detta, som hans
trötta hjärna dagligen upprepat, gnisslade nyckeln
i låset utanför. Den var rostig och
fångvaktaren hade flera gånger sagt, att han ämnade
fila den. Men det gjorde han aldrig. Det
gnisslande ljudet skar i fångens öron, en otäck
förnimmelse af kommande faror ilade genom hans
hufvud. Han bet ihop tänderna för att inte
skrika högt af smärta och ångest...
Samma känsla plågade honom hvarje gång
nyckeln vreds om i låset. — Nu komma de
och säga, att jag med mitt lif skall böta för
den andre, tänkte han. Därmed tvingades hans
tankar att taga ett nytt språng bakåt. Den
romerske centurionens förhör var kort och rakt
på sak, fången nekade för öfrigt ej.
— De äro bägge hebreer, yttrade centurionen,
sedan han liknöjdt betraktat den döde. — Det
är onödigt att besvära prefekten med en dylik
småsak. Jag underrättar honom i morgon och
som vanligt hänskjuter han väl målet till deras
präster. De skola ju ha ett finger med i allt.
Och då såväl dråparen som den dräpte äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
