Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är jag icke deras vän? frågade han. — Har
jag icke skaffat dem proviant och först af alla
hälsat dem välkomna? Gån... skynda! — Han
vinkade ifrigt nedåt gatan, som förde till
europeiska stadsdelen.
Remt Sjellufs döttrar och mågar voro vana
att i allt lyda familjens öfverhufvud. De nickade,
logo och gingo. I ett smatter af skrikiga
kvinnoröster och smällande toffelklackar drog skaran
förbi Ali Schekr. Remt Sjelluf hade stannat
vid grändens hörn och såg efter sin afkomma.
När han upptäckte Ali Schekr skrattade han
elakt.
— Du ordningens upprätthållare... jag
såg, då du spottade på min tröskel. — Han knöt
händerna och skakade dem. — Jag skall minnas
dig. — Med en högmodig axelryckning vände
han om och gick tillbaka uppför gränden.
Ali Schekr stod orörlig. Jaså, Remt Sjelluf
förde sin familj i säkerhet, han väntade således
något. Men själf stannade den gamle, det var
följaktligen inte farligt. Gendarmen höjde på
axlarne, hvad angick det honom?
En ny pust, hetare och torrare än någon
föregående, svepte förbi. Och liksom buren
af den trängde besynnerliga och oförklarliga ljud
till hans öron. Det var gråt, jämmer och ve,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
