Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schekr mot seraien. Den gammalmodiga sabeln
dinglade mot hans vänstra ben. En stor
oharmonisk byggnads gula massor blefvo synliga,
det var paschans residens. Gendarmen gäspade
litet och sträckte sedan på sig, i fall en officer
skulle dyka upp. Han visste, hur det öppet
flinades åt den samling stelbenta, åldersstigna
och utslitna gubbar, hvilka tjänstgjorde, som
ordningens upprätthållare. Hade inte deras kapten,
Osman effendi — Allah — prisadt vare hans
namn! — vete, om den tjocka turken ens ägde
rätt till titeln effendi, han kunde ju icke skrifva
— rutit åt dem att hålla på kårens anseende?
Gjorde de då inte det? När en officer
tillhörande garnisonen kom inom synhåll, sträckte
de på sig, och uppstod ett slagsmål — sådant
inträffade tyvärr ibland — skyndade de ur vägen.
Ifall en gendarm blifvit slagen, hade det haft
en menlig inverkan på kårens anseende. Det
var väl också därför man kommenderat ut
soldater vid sista upploppet. De gamla darrhändta
gendarmerna, kvarlefvorna från den gyllne tid,
då ingenting hände och följaktligen ingenting
uträttades, dögo ej till mycket. Man föraktade
dem, men... Gamla... hvad tänkte han på?
Var inte kåren nyrekryterad, hade inte mer än
ett hundratal unga män på sista tiden värfvats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
