- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
115

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kväll, begagnade sig af en liten paus och förkun-
nade, att han — kassören talade redan om sig och
sin fästmö i singularis — måste bryta upp senast
klockan åtta; båten gick på slaget nio.

— Så förargligt! utbrast fru Grankvist, reste
sig brådskande och skyndade ut för att säga till om
supéns framdukande, innan Pelle ännu hunnit få
klart för sig hvad det här var för ett nedrigt på-
hitt. — Men saken kunde ej ändras, »fast aldrig
trodde jag, att en ångbåt skulle komma ända hit
opp å ställa till oreda», suckade Pelle.

Emellertid angrep man bordet, som frun hastigt
trollat fram, och alla ljusnade betydligt vid anblicken
af de kulinariska öfverraskningar, som Pelle förstått
att sno upp dagarne förut.

Supén blef lika animerad som middagen. Pelle
bröt upp ostron, skaldjur och annat rackartyg med
en fermeté, som kostade honom skinnet på venstra
handens tumknoge och förskaffade gästerna ett extra
skratt, men det var det bästa plåstret för hans så-
rade kroppsdel, påstod Pelle; deras glädje var ju
också hans.

Men allt har ett slut, och när fröken Kihlgren
sade god natt, följde de andra hennes exempel. Som
vanligt vid dylika tillfällen, dröjdes det ända in i
sista sekunden, och Pelle hann inte säga något styft,
ingenting alls; för resten hade de inte tid att höra
på honom.

— Ja, tjänare då, svärfar, efter som det tycks
vara allas oomkullrunkeliga beslut att öfverge oss.
— Morjens, Vicke! — Tjenis, Kalle, och välkommen
åter, när andan faller på dig. — Äh, nog kunde svär-
far kinesa hos oss till i morgon; det ä nog ingen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free