Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda viljans stråt; å ingendera sidan skall fördel sökas på den andras
bekostnad, utan allt skall vara öppenhjertlighet och kärlek. Jag vill
vill icke kalla eder barn, ty föräldrar näpsa stundom sina barn för
hårdt; icke heller bröder allena, ty bröder äro af olika meningar,
vänskapen mellan mig och eder vill jag icke jemföra med en kedja, ty
den kan regnet rosta eller det fallande trädet bryta. Vi äro såsom en
kropp delad i två delar; vi äro alla af ett kött och ett blod.*’ Till detta
tal skola indianerna hafva svart: “Yi vilja lefva i kärlek med
Wilhelm Penn och hans barn så länge sol och måne finnas till.” Hvar
man skall söka urskriften till dessa vältalighetsprof är emellertid
ovisst, då ingen urskrift rörande förhandlingarne vid detta möte finnes
till; och då till och med Amerikas störste historieskrifvare, hvilken
nästan alltid anger de källor, ur hvilka han hemtar sina anförda tal, ej
meddelar upplysning hvarifrån han hemtat ofvanstående. Den
misstankan att talen tillkommit i en senare tid och att de aldrig hållits af
dem de tillskrifvas, ligger under sådana omständigheter nära till hands.
“Ett stort romantiskt skimmer har af engelsk-amerikanska
författare kastats Öfver Penns första möte med “skogens och vildmarkens
söner” och den ene historieskrifvaren har sökt öfverträffa den andre i
loford öfver det “aldrig besvurna och aldrig brutna fördraget,” hvilket
hade “solen, floden och skogen till sina vittnen,” men de ha glömt att
skildra de lika “romantiska” möten, vid hvilka svenskar och indianer,
samlades under “urskogens stolta kronor” och med samma sol, flod och
skog till vittnen, räckte hvarandra handen såsom bröder, och kände sig
såsom “ett hjerta och en själ,” långt innan en enda qväkare trampat
Amerikas jord. Att svenskarna och indianerna, under en tid af 44 år
innan Penn och hans trosbröder kommo till landet, lefvat med
hvarandra i freds- och vänskapsförbund, “ej af ed besvuret, ej af svek
brutet;” att allt varit “öppenhjertlighet och kärlek” dem emellan; att
ingen “sökt fördel på den andras bekostnad;” att ingen “stört den
andre i hans företag och besittningar,” och att “förtroendets och den
goda viljans breda stråt” banats för Penn och hans trosbröder genom
svenskarnes ocb finnarnes trofasthet, rättvisa ocb uppoffrande kärlek—
allt detta har stälts i skuggan, på det att mötet i Shakamaxon måtte
framstå i så mycket ljusare dager. Man har gifvit Penn och hans
qväkare all äran af svenskarnes och finnarnes arbete under nära ett
halft sekel; ocb man har, sedan den omkring 283 år gamla almen i
Sbakamaxon nedblåst (år 1810), upprest marmormonument för att
utmärka rummet, der freds- ocb vänskapsförbundet mellan den “hvite”
och “röde mannen” förnyades; men man bar ej med den enklaste vård
utpekat det ställe, der Gustaf II Adolfs folk och Delaware-stammens
höfdingar slöto detta förbund för första gången. Man har högljudt
prisat Penn för det han “utvecklade för indianerna de menskiiga rättig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
