- Project Runeberg -  Svenskarne i Illinois. Historiska anteckningar /
268

(1880) [MARC] Author: Eric Johnson, Carl Fredrik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sundells plats, men stannade deri en mycket kort tid, enär hans
republikanska frihetskärlek manade honom att ingå i unionsarmén och med
den utgå i inbördeskriget. Efter honom utnämndes Gerhard Larson,
en ung svensk, hvilken dog i Newyork för 12 år sedan. Länge skötte
han dock icke konsulsärendena, utan afgick snart för att lemna rum för
hr P. L. Hawkinson, som efter några års förlopp blef vald till
fredsdomare, och efter honom blef för första gången en norrman, nämligen
hr Svanoe iklädd den skandinaviska konsulsvärdigheten i Chicago.

Till sheriff för Cook county, som omfattar Chicago, valdes 1864
John A. Nelson. Honom var det således förbehållet att blifva den
förste svensk samhällets röstberättigade invånare upphöjde till en
ansvarsfull och indrägtig befattning. Mången, som sett huru svårt det nu är
för Chicagos svenskar att blifva politiskt represesenterade, har undrat,
huru de då med knappt hälften af den numeriska styrka de sedan vunnit,
likväl såsom andel af det politiska patronaget erhöllo ett sheriffs-embete
här hemma och ett konsulat i Tyskland. Vid närmare eftertanke
inses det emellertid lätt, hvilka orsakerna härtill äro. I första
rummet må märkas, att Nelson, som varit “deputy” eller vice-sheriff
under A. C. Hesing, tyskarnes inflytelserike ledare, af honom föreslogs
och understöddes till efterträdare. Hvad Hesing och hans tidning,
“Illinois Staats Zeitung”, den tiden sade, hade, må man besinna, en
afgörande verkan å tyskarne, och hvad tyskarne gjorde under valstriderna
och vid valurnorna hade en lika afgörande verkan på valresultatet.
Med andra ord: det var tyskarne, som med svenskarnes och andra
republikaners tillhjelp drogo försorg om John A. Nelsons sak. Dernäst
måste man äfven erinra sig, att svenskarne sjelfve voro mycket mera
enige då än de nu äro. Vi antaga på god grund, att ingen landsman i
Chicago gick mycket ur sin väg för att lägga hinder i hr Sundells, när
det blef fråga om att göra honom till amerikansk konsul, men på lika
god grund antaga vi, att den svensk, som i dag eftersträfvade samma
mål, finge slå sig fram bland sina landsmän, med en ypperlig chance
att af dem varda slagen. Icke att Chicago-svenskarnes allmänna moral
är sämre nu än då, men emedan, som sagts, deras politiska enighet är
mindre, och benägenheten att korsa hvarandras planer mycket större.

Nelsons termin var 4 år. Under denna tid valdes P. L. Hawkinson
till fredsdomare, och 1869 blef Jonas Engberg af folket i norra Chicago
utsedd till “town clerk”. Några år senare fick Charles Lindgren en
konstapelssyssla och kort derpå blef P. L. Hawkinson af guvernören
utnämnd till fredsdomare för andra gången, samt för tredje gången
1879. Alla dessa ha varit och äro republikaner. Hösten 1874
uppträdde en ung man vid namn John A. Arvidson såsom demokratisk
kandidat till representant i statens lagstiftande församling. Detta
föranledde det republikanska partiet att i samma distrikt uppsätta en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesveill/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free