- Project Runeberg -  Svenskarne i Illinois. Historiska anteckningar /
186

(1880) [MARC] Author: Eric Johnson, Carl Fredrik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stianstads län, And. Petter Larson från Vadstena, J. O. Lundblad från
Linköpings län ocb Lars Anderson från Gingrid i Elfsborgs län.

Af desse är Sköld ännu i lifvet, och svänger han. som är skräddare,
sin nål och tråd så outtröttligt som någonsin. Damm, som ombytte
sitt namn till Stem, dog 1878, efterlemnande enka och flera bara.
Nelson bor på en egen farm i närbeten af Wyanette, P. C. Anderson har
arbetat for ett jernbanbolag de senaste 25 åren, Johan Anderson, som
var en bildad man (han hade varit faktor på Stockholms Dagblads
tryckeri) dog af kolera 1853 ocb året derpå återvände hustrun till Stockholm.
Litideblad är död, men enkan och en son lefva i P. Norman flyttade till
Monmouth 1856. Westman samt Ståhl och bans hustru höra ännu
till Princetons lefvande invånare, de två senare hafvande uppnUt, han
77 och bon 75 års ålder. Fagercran*z, A. P. Larson, J. O. Lundblad
(nu i Aledo. Mercer co.) och Lars Anderson lefva alla, men Frid har
samlats till sina fäder. Att desse äro alla, som ankommo nämnda år,
vilja vi ej med säkerhet påstå, enär någon eller några torde hafva
undgått vår uppmärksamhet.

Till de redan anförde sällade sig 1853 Jonas Anderson från Färla i
Helsingland. Hans första vistelseort var Cbicago, dit ban anlände 1849.
Der ville han likväl icke länge uppehålla sig. Jemte några em»grauter
styrde han till fots färden vesterut, icke vetande hvarthän det bar eller
hvar ban skulle hamna. Det första målet blef St. Charles i Illinois, der
A. öfvervintrade, för att vid vårens ankomst på nytt följa solens lopp*
Wisconsins skogar utgjorde nu det bestämda målet, det han efter många
strapatser upphann. Efter några månaders arbete der återvände ban
till St. Charles, der ban qvarblef till 1853, då han uppsökte Princeton,
gjorde den platsen till sin hemort och liar bott här alltsedan dess. A.
har en stor familj, är en mycket verksam man och har såsom
byggmästare i P. uppfört många om skicklighet och insigt vittnande bygnader,
hvaribland må nämnas de båda lutherska kyrkorna och åtskilliga
privata hus.

Nästan samtidigt med denne Anderson ökades stadens svenska
invånareantal med A. A. Shenlund, som, lik mängden, kom med skral
kassa men en stark viljekraft. Han var då endast 21 år gammal, frisk,
glad och hoppfull. Ehuru uppfostrad till köpman, låg han icke
overksam till dess att “någonting förmånligt erbjöd sig” i den vägen, utan
ban grep sig genast an och tog anställniug på en farm, ägd af rev.
Pills-bury, hos hvilken hans unga hustru på samma gång fick plats såsom
hushållerska. Dernäst tog han vedsågaregraden (en som det tycks
nästan oumbärlig grad för alla invandrare; vi sjelfve ocb alla vi känna
hafva med yxan och sågen röjdt vägen till en ej fullt så ryggkrökande
ställning). Senare blef han klerk ocb bokförare för ofvannämnda
We-ster, med hvars lösa sätt att sköta affärer han ej länge kunde förlika sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesveill/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free