Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Judisk angelologi och demonologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
BIHANG.
1208
sida och 10*00 på sin venstra. De äro i all
synnerhet mägtiga nattetid; derför bör ingen
om natten helsa på den andra, det kan
nämligen allt för lätt hända, att han i sådant fall
i stället kommer att helsa på en djefvul. Dessa
uppehålla sig, när de vistas på jorden,
företrädesvis i öknar, ruiner och grafvar, under
träd — i all synnerhet skola de älska rönnar —
och på orena platser*.
Hufvudvärk förorsakas af en demon vid
namn Kardaikoos. Under sabbatsnatten hålla
sig alla djeflar gömde med undantag af den
ende Asiman, som vållar, att barn, behäftade
med anlag för fallandesot, då komma till verlden.
Tron på desse schedim, såsom de onde
andarne kallas, har fortlefvat bland österlandets
judar ända till denna dag. »Det finnes hus i
Jerusalem, i hvilka män och. qvinnor icke
kunna bo till samman; schedim tillåta det icke;
deraf kommer det sig, att man i denna stad
finner hela hus, som endast och allenast äro
bebodda af qvinnor.» Den ryktbare
kabbalisten Jehuda Bi vas af Corfu har förklarat, att
dessa schedim icke hafva någon magt i Vestern.
Den så kallade chalebin-, de judiska qvinnornas
gamla traditionela hufvudbonad, tyckes enkom
hafva blifvit uppfunnen i ändamål att hålla
dessa onda andar på tillbörligt afstånd; de
röja nämligen synnerligt stor benägenhet att
sätta sig på de qvinnors hår, som gå med
obetäckt hufvud (jfr 1 Kor. 11: 10). Hvad
för Öfrigt nämda hufvudbonad angår, så torde
dess egenskap att misskläda vara lika påtaglig
80): »härefter talar jag icke mycket med eder,
ty denna verldens furste kommer, och i mig
hafver han intet». »År vårt evangelium»,
skrifver apostelen Paulus i sitt andra bref till
korin-thierne (4: 3. 4), »förtäckt, så är det förtäckt
för dem, som förtappade varda, hos hvilka
denna verldens gud har förblindat de otrognas
sinnen, att för dem icke skall stråla ljuset af
evangelium om Kristi herlighet, hvilken är
Guds beläte.» Särskildt anmärkningsvärda äro
i detta afseende ett par ställen i Efeserbrefvet.
»I vandraden fordom», skrifver apostelen i det
2:dra kapitlet (vers 2) »efter denna verldens
lopp, efter den fursten, som magt hafver i vädret,
nämligen efter den anden, som nu verkar i
otrons barn». Och i 6:te kapitlet (vers 12)
betygar han: »vi hafva icke strid emot kött
och blod, utan emot furstar och väldige,
nämligen emot denna verldens herrar, de som regera
i denna verldens mörker, emot de onda andarne
under himmelen». — Denna åskådning, drifven
till sin spets, ledde för öfrigt till vissa
ebioni-tiska heresier, och äfven i boken Sohar kallas
satan »den andre guden» (el achér; jfr det
ofvan anförda stället från 2 Korinthierbrefvets
4:de kapitel). Rabbi Josua ben Levi säger,
att satan har sju namn: Lusta, Orenhet,
Hatare, Midnattens man m. fl.
I traktaten Berachdth säges oss vidare, att,
förmådde vi blott med våra ögon se djeflarne,
skulle modet förgå oss vid den syn, som då
skulle te sig för våra blickar. En hvar
menniska omgifves nämligen af 10,000 på sin högra
* Såsom ett exempel på talmudisternes sätt att behandla dessa ämnen må vi här anföra följande profbit
(den babyl. talmud, traktat Berachöth, 6 a):
»Om ögat hade förmågan att se, skalle ingen menniska kunna bestå för de skadliga andarne. Afat
tilllägger, att de äro flere än vi, och att de omgifva oss på alla sidor, såsom den uppskottade jorden de små
groparne, i hvilka vinstockarne äro planterade; och Hab Huna: en hvar af oss har 1000 på sin venstra sida
och 10,000 på sin högra (i marginalen anföres Ps. 91: 7). Raba säger, att trängseln omkring bruden
(nämligen på sabbaterna, då man vid åhörandet af deraschan mången gång har nog rum för att sitta och dock
tycker, att det är plågsamt trångt) också är att skrifva på räkningen af dem; likaledes de trötta knäna;
vidare skalle det härröra af deras närgångna påflugenhet, att rabbinernas kläder så snart blifva nötta och gå i
sönder; desslikes skulle fötternas vacklande vållas af dem. Vill någon gifva akt på dessa andar, så må han
taga sållad aska och strö den omkring sin bädd, han skall då påföljande morgon på denna utströdda aska
blifva varse deras spår såsom tuppfjät. Vill man åter få se dessa andar, så hör man taga efterbörden af en
svart katta, som sjelf är fallen efter en förstfödd svart katta, hvars moder likaledes varit sin moders
förstfödda; denna efterhörd bränne man och stöte sönder och lägge något af den i ögonen, så skall man få se
dem. Men man måste förvara detta pulver i ett jernrör och försegla det med en signetring af jern, på det
att andarne icke må stjäla något deraf (ty öfver det, som är försegladt, hafva de ingen magt). Man måste,
såsom sagdt, noga försegla locket, på det man icke måtte få något ondt deraf. Likväl, då Mab Bifi, Afas
son, hade iakttagit allt detta och sett andarne, fick han ondt deraf, men rabbinerne bådo för honom, och han
blef åter frisk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
