Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXII. Uppståndelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1133
62. URPSTlNDEIiSEN.
1134
oskyldiga offret för en gudlös
samrnansvärj-ning. Icke låtsande om, hvad klok
försigtighet skulle bjudit honom’att iakttaga, gick
han, så snart han såg, att Jesus var död,
till den romerske prokuratorn och had, att
han måtte gifva honom Jesu lekamen. Och
ehuru romarne för sin del hade för sed att
låta sina korsfäste slafvar förtäras af hundar
och gamar, hade dock Pilatus ingenting emot
att tillåta utöfvandet af en handling, på
hvilken judarne tyckas hafva lagt synnerlig vigt*.
Han blef dock icke litet förvånad öfver att
höra, att Jesus allaredan var död, och sände
genast bud till höfvitsmannen för att af
honom inhemta, huru vida den korsfäste varit
tillräckligt länge död, för att någon verklig
visshet kunde vara för handen, att han icke
var blott skendöd. Då tillfredsställande
underrättelser influtit i detta hänseende,
öfverlemnade han utan vidare tvekan och
betänkligheter Jesu lekamen i den »ärlige
rådsherrens» händer. Josef å sin sida köpte dår
utan att förlora ett ögonblick, ett stycke fint
linne** och nedtog kroppen från korset.
Emellertid hade exemplets magt bidragit att
väcka till lif en liknande känsla i den
upp-rigtige men klenmodige Nikodemi själ. Om,
såsom det synes i hög grad troligt, denne
var en och samma person med den i talmud
omtalade Nakdimon Ben Gorion, så var han
en ofantligt förmögen man; och så mycket
han än hållit sig tillbaka under-Jesu
jordelif^ dagar, uppfylldes nu efter Jesu död hans
hjerta af ånger och deltagande, och han
skyndade till den store mästarens kors med
en frikostig gåfva. Den tro, som förut endast
vågat visa sig under nattens mörker, djerfdes
nu framträda åtminstone i det ljus, som
rådde under solnedgången. Tack vare desse
tvenne ädle lärjungars ömma omsorg blef
han, som dött en missdådares död, begrafven
såsom en konung. »Man gaf honom bland
ogudaktige hans graf, och med en rik var
han i sin död.» Det fina linnet (sinäön),
som Josef hade köpt, sveptes omkring hans
lekamen; de hundrade skålpunden myrrha
och välluktande aloe, som Nikodemus hade
medfört, användes till en förberedande
balsamering; och den sargade kroppen — hvars
förklarade ande nu njöt sin sabbatshvila [
Guds paradis — fördes .så till sin fridfulla
graf.
Nära intill korsfåstelseplatseu var en
örtagård, tillhörig Josef af Arimathia, och inom
den samma hade han låtit åt sig uthugga
en ny graf i den fasta klippan, på det han
måtte blifva begrafven så nära den heliga
stadens område som möjligt. Denna graf
hade aldrig varit begagnad, men trots den
helgd, med hvilken judarne omgåfvo sina i
klippan uthuggna grifter, och trots den fasa
och vämjelse, som de hyste för hvarje
beröring med ett lik, tvekade icke Josef att för
Jesu lekamen upplåta den plats, hvilken han
utsett till sitt eget sista hvilorum. De nödiga
förberedelserna till denna begrafning måste
emellertid med största ifver och raskhet
bedrifvas,, ty, så snart solen försvunnit, ingick
* Jfr 5 Mos. 21: 23; Jos. 8: 29; Marc. 6: 29; Apostlag. 8: 2. — Josefs begäran var dock icke utan sin
risk; från det kristna martyrskapets historia är det bekant, att en dylik begäran understundom kostat
menniskor deras lif. Pilatus kunde må hända hafva utkräft en lösesumma för Jesu lekamen (jfr Apostlag. 24:
26); han gjorde det dock icke, emedan han allt för väl kände judarnes tänkesätt i fråga om do dödes
begrafning och helt visst fruktade att ett trotsande häraf lätt skulle kunna leda till allvarsamma konflikter.
** En skenbart obetydlig omständighet, at hvilken dock synes framgå, att - äfven enligt synoptikernas
framställning — denna fredag icke var den första påskdagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
