Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1055
JESU LIF.
1056
till honom de gäckande orden: »hell,
judarnes konung!» (Joh. 19: 3).
Men till och med ännu i denna stund
önskade, hoppades, ja, ansträngde sig Pilatus
för att rädda Jesus. Han torde hafva gifvit
sitt tillstånd till denna förfärliga gissling,
icke såsom ett förspel till korsfästelsen, utan
blott och bart för att tjena till en tortyr,
genom hvilken han ville framlocka någon
bekännelse från den anklagades läppar. Ett
sådant syfte förfelades emellertid, ty hvarje
bekännelse uteblef. Och då nu vår frälsare
framträdde, då han stod der i denna
martyrgestalt bredvid honom på det herliga
mosaik-golfvet, utmattad och blödande efter den
grymma hudflängningen, under det att dock
i trots af hans djupa förnedring gudomlig
höghet och gudomligt majestät framlyste i
hans drag och i hans oförlikneliga
saktmodighet och undergifvenhet, utbrast Pilatus i
detta ofrivilliga utrop, som sedan dess under
tidernas lopp rört så många tusendens
hjertan:
»Se menniskan!-» (Ecce homo!)
Men detta betecknande ord, som på samma
gång kan sägas hafva inneburit ett vädjande
till alla de menskliga känslor, som ännu till
äfventyrs funnos qvar hos den anklagades hätske
motståndare, framkallade endast en ny storm
af röster, hvilka ropade såsom förut, så mycket
de förmådde: »korsfäst, korsfäst!» Blotta
åsynen af Jesus i denna hans outsägliga
smärta och förnedring tycktes gifva ökad
näring åt deras hat. Förgäfves, allt jemt
281. Mynt slagna af Pontius Pilatus
förgäfves, vädjade den hedniske soldaten till
den judiske prestens menskliga känslor; intet
hjerta, rördes till medlidande, ingen
deltagande röst afbröt detta mängdens ideliga
ropande af »korsfäst, korsfäst!» Romaren,
som i öppna strider och under hemliga
lönmord vant sig att utan vidare låta
medmenniskors blod flöda i strömmar, kunde väl
lätt nog antagas hafva ett hjerta af sten;
och dock, långt hårdare och kallare voro
de hjertan, som klappade i desse skenhelige
fanatikers och verldslige presters bröst.
»Tagen I honom», sade Pilatus i öfvermåttet af
sin afsky och motvilja, »tagen I honom och
korsfästen, ty jag finner ingen sak med
honom.» Hvilket medgifvande från en romersk
domares sida! Det var, såsom hade han
velat säga: »så långt jag kan se, är han
fullkomligt oskyldig; men om I ändå
nödvändigt viljen korsfästa honom, så tagen
honom och gören det. Jag kan visserligen icke
godkänna det, men jag vill likväl öfverse med
denna eder kränkning af hvad som är lag
och rätt».
Men icke ens denna skamliga undanflykt
blef honom förunnad. Satan vill af sina
verktyg hafva_ett helt och obetingadt
samtycke till deras brott. Hvad judarne här
med all magt fordrade, var icke ett af
undfallenhet förestafvadt tyst medgifvande, utan
en eftertrycklig och fullständig bekräftelse.
De voro medvetne om sin magt. De insågo,
att denne blodbesudlade prokurator icke skulle
våga hålla stånd emot dem; de visste, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
