Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1045
60.
JESUS INFÖR PILATUS.
1046
betydelsefull och ödesdiger. Hans egen gemål
— hennes namn var Claudia Procula* __
dristade sända honom ett offentligt budskap,
medan han ännu satt på domaresätet, att
hon under den förgångna nattens
morgontimmar, då drömmar företrädesvis
betraktades såsom sanna, hade haft en orolig,
pinsam dröm om den rättfärdige mannen; och
hon bad sin make taga sig väl i akt, att
han icke drog skuld öfver sig och sitt hus
genom att låta något ondt vederfaras denne
oskyldige. »Befatta dig icke», lät hon säga
honom, »med denne rättfärdige mannen, ty
jag har i dag i drömmen lidit mycket för
hans skull» (Matth. 27: 19).
Gerna, ytterst gerna skulle Pilatus hafva
velat gifva efter för sina egna aningsfulla
känslor — ty både hans medlidsamhet och
hans rättskänsla rörde sig till den
anklagades förmån — likasom han ock gerna
skulle hafva velat foga sig efter det förbud,
som hans gemåls hemlighetsfulla dröm
innehöll. Gerna skulle han äfven vid detta
tillfälle hafva velat med allt eftertryck visa
sin myndighet och magt genom att motsätta
sig desse afundsamme och förhatlige
fanatiker, som törstade efter oskyldigt blod. Att
de, som till en stor del utgjordes af sådane,
för hvilka fejder och upplopp emot landets
lagliga öfverhet snart sagdt utgjorde det rätta
lifselementet, skulle mena ärligt och
upprig-tigt, då de anklagade Jesus för uppror,
innebar i sig, såsom han blott allt för väl insåg,
den största orimlighet. Deras lika
genomgående som genomskinliga skrymteri i denna
sak kunde endast föröka hans oförställda
förakt. Hade han haft mod att visa sina
innersta känslor, skulle han helt visst utan
förbarmande hafva bortdrifvit -dem från sin
domstol. Men Pilatus var sjelf brottslig, och
medvetandet om egen skuld gör menniskan
feg och svag. Hans föregående lif hade varit
rikt på begångna grymheter; dessa hämnade
sig nu sjelfva genom att tvinga honom att
undertrycka sitt medlidande och till de forna
grymheterna lägga ännu en, som dertill
öfvergick dem alla i brottslighet. Han visste, att
svåra och befogade klagomål förelågo emot
honom**. Desse samariter, hvilka han
skymfat och undertryckt — desse judeer, hvilka
han om hvarandra utan urskilning låtit
nedstöta genom sine förklädde tjenare och
handtlangare — desse galileer, hvilkas blod han
oförsynt blandat med deras offer — ropade
icke allas deras blod efter hämnd? Hotades
han månne icke äfven vid de,tta tillfälle af
en mängd anklagelser, hvilka nog, i händelse
han trotsade dem, skulle finna utvägar för
att göra sig hörda, och det äfven på allra
högsta ort? Hade det icke sina stora
betänkligheter med sig att i ett så vanskligt
ärende som detta, der det handlade om
ingenting mindre än om anklagelsen för att
hysa anspråk på ett konungavälde, våga
frammana missnöjets och trotsighetens andar
hos detta folk, hvilket — från romersk
synpunkt sedt — tvärt om borde lära sig att
allt mer älska sina bojor? Hvem kunde väl
förutse följderna af en möjligen utbrytande
allmän resning? Var det då icke långt bättre
* Hennes namn angifves i Nikodemi evangelium, hvilket äfven upplyser oss om, att hon var en proselyt.
** Enahanda förhållande gjorde sig ock gällande vid striden med judarne angående sköldarne, hvarom vi
ofvan talat. »Pilatus», säger Philo, »fruktade, att om de beslöto sig för att låta en beskickning afgå till
kejsaren i Rom, de då äfven skulle bringa på tal de många missförhållandena i hans förvaltning, hans
utpressningar, hans obilliga domsutslag, hans omenskliga bestraffningar. Detta bragte honom i den yttersta
förlägenhet,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
