- Project Runeberg -  Jesu Lif /
1037-1038

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1637

60. JESUS INPÖE PILATUS.

1038

månde fantasis hugskott, ingenting vidare*.
Dock, huru föraktligt han än tycktes skjuta
alla tankar på detta sålunda framkastade
ämne å sido, förhlef han dock innerst icke
alldeles oherörd deraf. Tack vare den
vidsträckta menniskokännedom, som han under
sitt domareembetes utöfning och genom sitt
mångåriga umgänge med olika slags
menniskor efter hand hade förvärfvat sig, hade
han nu fått ögonen öppnade derför, att Jesus
icke allenast var fullkomligt oskyldig utan
äfven oändligt upphöjd öfver alla sina
skenheliga åklagare. Han förkastade visserligen,
denne Pilatus, såsom en orimlighet hvarje
tanke på ett öfverjordiskt, andligt rike; men
han såg dock i Jesus en oskyldig och
hög-sinnad man, om än han icke kunde annat
än betrakta honom såsom en svärmisk
drömmare. Och så lemnade han då Jesus qvar
i domsalen och gick åter ut till judarne och
uttalade inför dem sitt första bestämda
frikännande: -»jag finner ingen sak med
honom».-2. Men detta offentligt uttalade
frikännande upptände blott ännu häftigare Jesu
fienders raseri. Skulle efter allt, hvad de
hade satt på. spel, efter den högtidliga dom,
som de hade afkunnat, efter den sömnlösa
natt, som de hade tillbragt, efter de
besvärjningar och bespottelser, hvilka de hopat
öfver den -anklagades hufvud, skulle efter
allt detta deras nitiska bemödanden nu i den
afgörande stunden misslyckas, och det genom

just samme hedningars mellankomst, på hvilka
de. litat, och till hvilka de hänvändt sig för
sina planers slutliga förverkligande? Skulle
detta offer, hvilket de redan en gån«- för
alla trott sig hafva i sitt våld, ryckas undan
de öfverste presterna och de äldste bland
folket genom en djerf hednings förakt eller
medömkan? Sådant vore outhärdligt! I allt
vildare, allt högljuddare skrän höjde sig de
sorlande rösterna: »han är en mesith; han
uppviglar folket, lärande öfver hela det
judiska landet, begynnande från Galileen och
allt hit».

Bland dessa förvirrade och lidelsefulla
utrop urskilde Pilatus genast namnet
»Galileen», och han förstod efter ett ögonblicks
eftertanke, att nämda land måste hafva varit
den egentliga skådeplatsen för Jesu
lärareverksamhet (jfr Luc. 23: 6 ff.). Angelägen
derför om att finna en förevändning för att
undslippa ett ärende, hvilket han så högst
ogerna ville handlägga, beslöt Pilatus att
sända Jesus till den galileiske landsfursten.
Han hoppades genom ett sådant listigt
anlagdt politiskt konstgrepp på en gång vinna
trenne fördelar. Han skulle göra sig af med
en besvärlig fånge; han skulle undandraga
sig all vidare befattning med en sak, hvars
afgörande vållade honom icke litet bryderi;
han skulle slutligen bevisa en artighet mot
den mot honom tillförene helt ovänligt stämde
galileiske tetrarken**, hvilken såsom vanligt

* »En typ af indifforentismen visar Skriften oss i Pilatus med hans spörsmål: hvad är sanning? Han
liar för länge sedan kommit pä det klara med afseende på detta spörsmål, hvilket han uttalar med
fullkomlig likgiltighet. Allt öfversinligt gäller för honom blott såsom svärmeri. Han vet, att den verkliga
sanningen endast är det romerska riket, den nu regerande kejsaren, crabetsförrättningarnc, omständigheterna
och förhållandena.» (Martensen.)

** Ömsesidig afundsjuka och lusten att göra inkräktningar i hvarandras rättigheter förklara till fyllest det
rådande mindre goda förhållandet mellan Pilatus och Herodes Antipas. Härtill kommer ytterligare, att i
alla stridigheter mellan judarne och den romerske ståthållaren Antipas regelbundet hade tagit parti för de
förre. Benan jemför träffande herodeernas ställning till prokuratorn med den ställning, som de hinduiske
rajahs intaga till vice konungen af Indien under engelskt öfvervälde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free