Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. I Gethsemane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
JESU LIJP.
936
Cethsemanes örtagård oeh sluttningarne af Oljoberget.
hvilka ock på förklaringens berg varit med
honom — Petrus och de båda
Zebedei-sönerna Jakob och Johannes — tog han med
sig ända in emot den plats, der han’under
starkt rop och tårar hembar åt Gud. såsom
offer sitt hjertas bön och åkallan.
håll fick betrakta. »Min själ», sade han till
de tre lärjungarne, »är bedröfvad intill
döden; blifven här och vaken med mig.» Och
han skilde sig ifrån dem och, gick litet längre
bort, vid pass ett stenkast, »och föll ned på
sitt ansigte, bad och sade: ?abba, Fader!
Vi läsa i den evangeliska berättelsen:
,>då kom Jesus med dem på den platsen,
som kallas Gethsemane, och sade till
lärjungarne: sitten här, sä länge jag går dit
bort och beder. Och han tog Petrus och
Zebedei två söner till sig». Petrus skulle
få lära, hvad det ville säga att följa Jesus
i döden, och Jakob och Johannes, hvad den
kalk innebar, hvilken de vid ett föregående
tillfälle med så gladt mod menat sig kunna
dricka.
Men snart blef till och med desse
utvalde lärjungars sällskap för mycket för
Herren. En outsäglig ängslan och. bedröfvelse,
en fasansfull mörkrets magt öfverföll honom.
Här förestod ett utbrott af den djupaste
rörelse, hvilket intet menskbgt öga på nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
