Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVI. Det sista samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
JKSTT LIF.
924
som Fadern skulle sända dem i hans namn,
och hvilken skulle påminna dem om allt,
det han hade sagt dem. Derpå lyste han
öfver dem sin frid. »Friden låter jag eder,
min frid låter jag eder; icke gifver jag eder,
såsom verlden gifver. Edert hjerta vare
icke hedröfvadt ej heller rädes.» Slutligen
tillade han, att han hädanefter icke skulle
tala mycket med dem, emedan hans strid
med denna verldens furste nu skulle taga
sin början.
Härvid uppstod en rörelse bland den
lilla skaran. »Stån upp», sade Jesu", »låtom
oss gå hädan.»
De reste sig nu från bordet och förenade
sina röster i en lofsång, som sannolikt
utgjorde en del af hälld, må hända Ps. 116,
117 och 118. Hvilket oförgängligt värde
ega icke för oss dessa psalmer särskildt
derigenom, att de blifvit sjungna af Kristus och
hans lärjungar i en sådan stund! Huru
oändligt betydelsefulla måste icke många af
dessa psalmers verser vid detta tillfälle hafva
varit för honom, som nu stod redo att efter
fullbordadt lifsvärf gå den tunga vägen till
Golgathas kors! »Dödens snaror», så hade
den gammaltestamentlige psahnisten sjungit,
och vår frälsare och hans lärjungar sjöngo
det nu med honom, »omhvärfde mig,
dödsrikets qval hade kommit öfver mig; jag var
kommen i nöd och jemmer. Men jag
åkallade Herrens namn: o Herre, fräls min själ.
Herren är nådig och rättfärdig, och vår Gud
är barmhertig. Herren bevarar de enfaldiga;
när jag nederligger, så hjelper han mig. Var
nu åter till freds, min själ; ty Herren gör
dig godt. — — Huru skall jag vedergälla
Herren alla hans välgerningar emot mig?
Jag vill taga frälsningens kalk och åkalla
Herrens namn. Jag vill betala Herren mina
löften, och det i hela hans folks åsyn. Dyr
i Herrens ögon är hans heliges död. Ack
Herre, jag är ju din tjenare, jag är din
tjenare, din tjenarinnas son; du har lossat
mina band. Dig vill jag offra tacksägelsens
offer, och jag vill åkalla Herrens namn.–––
Herren är med mig, jag fruktar intet; hvad
kunna menniskor göra mig.–––Min
starkhet och lofsång är Herren, och han blef min
frälsning. Jublets och räddningens ljud höras
i de rättfärdiges hyddor. Herrens högra
hand gifver seger. Herrens högra hand
upphöjer, Herrens högra hand gifver seger.–––-
Jag vill tacka dig; du svarade mig, och du
blef mig till frälsning. Den stenen, som
bygg-ningsmännen förkastade, är vorden till en
hörnsten. Af Herren är detta skedt; det är
ett under för våra ögon. — — Min Gud är
du, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill
upphöja dig. Täcker Herren, ty han är god,
och hans godhet varar evinnerligen.»
Innan de anträdde sin nattliga vandring
till Gethsemanes örtagård, må hända medan
de ännu, sedan hälld var slutadt, stodo
samlade omkring sin Herre och mästare, talade
han ytterligare till dem. Han framhöll
nödvändigheten för dem att innerligt sluta sig
till och vara förenade med honom, om de
skulle kunna bära frukt och blifva hans rätte
lärjungar. Han klädde denna sin
undervisning i liknelsen om »vinträdet och grenarne».
Användningen af just denna bild låg så
mycket närmare till hands, som de nyss alla
njutit af »vinträdets frukt». »Jag», sade han,
»är det sanna vinträdet, och min Fader är
vingårdsmannen. Hvar och en gren i mig,
som icke bär frukt, den tager han bort, och
hvar och en gren, som bär frukt, den rensar
han, att den må bära mera frukt. I ären
nu rene för det ords skull, som jag har talat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
