Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Den sista måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
JESU LIF.
908
Man skilde under den senare judendomen
mellan den en gång i Egypten
högtidlighålla och den sedan årligen återkommande
påsken. Firandet af den senare begynte
dermed, att åt hvarje deltagare i måltiden en
bägare vin fylldes, öfver hvilken husfadern
uttalade en tacksägelsebön. Härefter tvådde
man händerna i ett vattenbäcken, och ett
bord inbars, hvarpå stodo de bittra örterna,
det osyrade brödet, cliaroseth (en af dadlar,
russin och ättika beredd rätt) och köttet af
chagiga (högtidsoffret). Husfadern doppade
något af de bittra örterna i »den
aromatiska såsen» (charoseih), uttalade en
tacksägelsebön deröfver, förtärde det och
utdelade en dylik anrättning åt alla de
närvarande. En andra bägare vin islogs nu,
och sedan första delen af hallel (Ps. 113,
114) blifvit sjungen, tog »husfadern tvenne
bröd, bröt det ena och lade det ofvanpå
det obrutna, omvecklade ett stycke af det
brutna brödet med bittra örter, doppade det
i charoseih och åt det efter tacksägelse,
sedan något af chagiga likaledes efter en
tacksägelse och lika så något af lammet».
Nu först följde »den egentliga måltiden, som
slöts dermed, att husfadern åt ett stycke af
lammet, stort som en oliv, hvarefter ingen
fick äta något mer, utan skulle nu följa den
tredje passahbägaren (kallad välsignelsens
kalk, calix bencdictionis, af den lofsägelse,
hvarmed den var beledsagad) och andra
delen af hallel (Ps. 115—118) samt den fjerde
passahbägaren, hvarpå stundom följde ännu
en femte bägare och afsjungandet af Ps.
120-137»*.
Utan tvifvel kunna åtskilliga enskildheter
i den evangeliska berättelsen om Jesu sista
måltid sammanställas med delar af denna
ceremoni. Så inleddes äfven Jesu och hans
lärjungars måltid med en tacksägelse och
kringräckandet af en bägare vin. Det var
med afseende på denna sist nämda, som
Jesus bjöd sina lärjungar och sade: »tagen
denna och skiften eder emellan; ty jag 3äger
eder, att jag icke mer härefter skall dricka
af denna vinträdets frukt intill den dagen,
då jag skall dricka ett vin af nytt och högre
sias med eder i min Faders rike». Den
andra bägaren åter, som gick omkring efter
måltiden, har af några ansetts vara en och
samma med den tredje bägaren —
välsignelsens kalk, hös habberacha — i det
judiska ceremonielet (1 Kor. 10: 16). Den
lofsång slutligen, som uppstämdes af den lilla
helgade kretsen före uppbrottet till
Gethsemane, har man med skäl identifierat med
senare delen af ofvan nämda hallel.
Vare emellertid med öfverensstämmelserna
mellan denna vår frälsares sista måltid och
bruket vid judarnes påskalamsmåltider huru
som helst, visst och tillika af den
ojemförligt största betydelsen för oss kristna är, I
att den heliga nattvarden blifvit instiftad vid
detta tillfälle. Angående den frågan, huru
härvid tillgick, föreligga i våra bibliska böcker
icke mindre än fyra berättelser, och Pauli
korta beskrifning öfverensstämmer nästan
ordagrant med synoptikernes. Hörom, huru
apostelen uttrycker sigl »Jag har», säger
han, »från Herren undfått, hvad jag också
har meddelat eder, att Herren Jesus i den
natt, då han vardt förrådd, tog brödet,
tackade, bröt det och sade: tagen, ätenl
Detta är min lekamen, som brytes för eder;
detta gören till min åminnelse. Sammalunda
ock kalken efter måltiden och sade: denna
kalk är det nya testamentet i mitt blod;
* Jfr H. M. Melin, »Föreläsningar öfver Jesu lefverne», sid. 727.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
