Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Måndagen i passionsveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
JESU LIF.
832
Jesus ett enstaka stående fikonträd, hvilket,
ehuru den vanliga tiden för mogna fikon icke
ännu var inne, dock genom sin rikedom på
stora utslagna Had hade ett synnerligt
lofvande utseende, enär fruktsättningen på detta
träd gemenligen inträffar före
Utprickningen. All sannolikhet förefans således, att
man Mr skulle finna antingen de sena
vio-lettfärgade höstfikonen, som ofta hängde qvar
på trädet vintern öfver, eller ock de
välsmakande bakkuröth, vårens förstlingsfikon,
som af österländingarne ännu i dag skattas
så högt (jfr Jes. 28: 4; Jerem. 24: 2; Hos.
9: 10; Nah. 3: 12). Att det icke var den
vanliga fikontiden (Marc. 11: 13), behöfde
följaktligen icke utgöra något hinder för, att
nu fikon kunde finnas här.
Men när han kom fram till trädet, blef
han gäckad i sin förväntan. Det yttre
löfverket var väl friskt och grönskande; men
inga frukter funnos. En träffande bild af
en skrymtare, som har skenet af att vara
något, som han icke är — ja, en träffande
bild af hela detta folk, hvars skrytsamma
gudsdyrkan icke frambragte några
sannskyldigt goda gerningar! Trädet var ofruktbart.
Och det var hopplöst ofruktbart; det gaf
hvarken något löfte om det tillkommande
eller någon efterskörd från det förflutna.
Då det således utan all nytta upptog
jorden, begagnade han det såsom en
varnande bild af det tillstånd, i hvilket ett
länge fortsatt skrymteri omsider bringar
folken och de enskilde. I denna afsigt uttalade
han nu i sina lärjungars närvaro öfver det
den högtidliga domen: »växe aldrig mer
någon frukt på dig». Och trädet vissnade bort.
Vid betraktandet af detta Kristi under,
som mer än månget annat gjorts till
föremål för motsägelse och begabberi, få vi icke
förgäta tvenne omständigheter. För det första,
att detta träd, som sålunda dömdes att
förtorkas, redan förut i sig saknade vilkoren
för ett fruktbringande lif. För det andra,
att denna handling först och sist egde en
symbolisk karakter, i det den tjenade att
åskådliggöra det obotfärdiga, åt skrymtaktig
gudsdyrkan hängifna judiska folkets snart
förestående undergång.
Jesus och hans lärjungar fortsatte
emellertid härefter sin väg till staden. Komna
till templet, möttes de af judarnes öfverste
prester, skriftlärde och äldste, hvilka nu
kände sig uppfordrade att till Jesus
framställa den frågan: »af hvilken magt gör du
detta, och hvem har gifvit dig denna
magten?» Hvem har, menade de, gifvit dig denna
myndighet att offentligt förrätta en profets
verk, att hålla intåg i Jerusalem under
folkets hosianna-rop och att företaga templets
renande från de köpare och säljare, med
hvilkas ofog vi dock haft fördrag? (Matth.
21: 23—27; Marc. 11:27—33; Luc. 20:1—8).
Jesu svar öfverraskade och förvirrade
dem. »Äfven jag», sade han, »vill spörja
eder ett ord; svaren mig, så skall ock jag
säga eder, af hvilken magt jag gör detta.
Johannes’ döpelse, var den ifrån himmelen
eller ifrån menniskor! Svaren mig!» Men
intet svar följde. Så stort var det
trångmål, i hvilket de genom denna fråga
försattes. »De tänkte vid sig sjelfva och sade:
om vi säga: från himmelen, så skall han
säga: hvi trodden I honom då icke?»
Johannes hade ju också burit vittnesbörd om
Jesus, betygande om honom, att han var
den messias, som skulle komma i verlden.
Men till detta hans vittnesbörd hade de icke
velat satta någon tro. Å andra sidan vågade
de icke rent ut tillstå, att Johannes’ döpelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
