Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Jesus vid löfhyddohögtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6G? täi
lära sig dem?» Likasom det icke funnes en
kunskap högre och för mer än den, som
inhemtas af böcker och menniskors
undervisning! »Då svarade Jesus dem och sade:
min lära är icke min utan hans, som mig
sändt hafver. Hvilken som vill göra hans
vilja, han skall förnimma, om denna lära är
af Gud, eller om jag talar af mig sjelf. Den
som talar af sig sjelf, han söker sitt eget
pris, men den som söker dens pris, som
honom sändt hafver, han är sannfärdig, och
orättfärdighet är icke i honom. Gaf icke
Moses eder lagen? Och ingen af eder håller
lagen. Hvi söken I efter att döda mig?»
Då folket det hörde, ropade de: »du är
besatt; hvem söker efter att döda dig?»
Jesus upptog icke till bemötande det grofva
utfall emot sin person, som de sålunda låtit
komma sig till last. Han hänvisade dem
endast till sitt helbregdagörande af den lame
mannen vid Bethesda (Joh. 5: 2 ff.), i det
han genom en slående jemförelse sökte göra
tydligt för dem, att han genom denna
handling, för hvars skull de dock förföljt och
velat döda honom, ingalunda kunde anses
hafva gjort sig skyldig till så stort
sabbatsbrott, som de sjelfve mången gång begingo
i all sin nitälskan för Mose lags helgd. »Jag
gjorde en gerning», sade han, »öfver hvilken
I alle förundren eder. Moses gaf eder
omskärelsen — icke att den är från Moses,
utan från fäderna — och likväl omskaren!
en menniska på sabbaten. Om nu en
menniska mottager omskärelse på sabbaten, på
det att Mose lag icke skall brytas, hvi
vredgens I då på mig, att jag gjorde hela
menniskan helbregda på sabbaten?» Och han
sammanfattade hela sitt sjelfförsvar i denna
korta, allvarliga utsaga: »domen icke efter
utseendet, utan domen en rätt dom».
Lttf. Ö6Ö
Hans åhörare blefvo slagne med häpnad
och förvirring. »Är icke denne den, hvilken
de söka efter att döda. Men är det då
möjligt, att han kan vara messias? O nej, ty
vi veta ju, hvarifrån denne är, men då
mes-sias kommer, vet ingen, hvarifrån han är.»
Det låg en viss helig ironi i Jesu svar.
De visste, hvarifrån han var, och de kände
honom; och likväl var han icke kommen af
sig sjelf, utan från en, hvilken de icke kände.
Detta ord uppretade ännu mer en del af
hans åhörare. De ville hafva gripit honom,
men de vågade icke, så mycket mindre som
der voro någre, hvilka börjat sätta tro till
honom, i det de förde sig till minnes de
tecken och under, dem de sett eller hört
honom göra. »När Kristus kommer»,
invände de, »månne han skall göra flere
tecken, än denne har gjort?» Sanhedrin, som
höll sina sammanträden i en inom templets
område belägen sal, underrättades genom
sina utskickade om allt, hvad Jesus gjorde
och sade, och bevakade alla hans rörelser
med illvilliga och afundsamma blickar. Nämda
hviskningar till hans fördel, hvilka vittnade
om den tilltagande vördnad och tro på
honom, som trots desse rådsherrars myndighet
uppväxte under deras ögon, syntes dem på
en gång förödmjukande och farliga. De
beslöto sig derför nu att gripa till
våldsamma åtgärder. De utsände sina tjenare
att plötsligt och hemligt taga honom till
fånga vid första lägliga tillfälle. Men Jesus
visade ingen fruktan för deras stämplingar.
Han visste, att han skulle vara med judarne
ännu en liten tid och derefter — men icke
förr — återvända till Fadern, som honom
hade sändt. Då skulle de söka honom, men
icke såsom nu i fiendtliga afsigter, utan i
samvetsqvalens och blygselns förkrossande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
