Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Hemmet i Nazareth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagdt hvarje der timad händelse — från de
oskyldiga barnens lekar[1], från köpandet och
säljandet på dess lilla torg, från dess friska
källors ständigt flödande vatten, från dess
på bergen växande liljors skönhet, från dess
nakna korpungars hesa skriande i deras
blåsiga näste — hemtade ämnen för sina
lärorika liknelser och tal
Icke få vi heller förgäta, att det var under
dessa år, om hvilka ingenting är oss
berättadt, som vår frälsare fullbordade en icke
ringa del af sitt verk på jorden. Han icke
blott »band sitt svärd vid sidan», han svängde
det ock i en allvarlig strid. Denna tysta strid,
der man icke hör något vapengny, men der
fienderna icke äro mindre fruktansvärde
derföre, att de äro osynlige, den förde han
under alla dessa år, dem han tillbragte i
lydnad och obrottslig trohet emot sin
himmelske fader. Under dessa år begynte han
att verka, långt innan han begynte att lära
(Apostlag. 1: 1). Hans syndfria
barndoms, ungdoms och mannaålders dagar förflöto
under ödmjukhet, arbete, tillbakadragenhet,
undergifvenhet, förnöjsamhet och bön; han
ville härigenom för alla tider gifva oss
menniskor ett föredöme, på hvilket vi hafva att
rigta våra blickar. Vi kunna väl icke
efterlikna honom i hans lärareverksamhet, icke
heller få vi väl göra erfarenheter ens i
aflägsnaste mån liknande dem, han gjorde
under de trenne sista ödesdigra åren af sitt
lif. Men de allra flesta ibland oss äro genom
Guds skickelse satta i en obemärkt
lefnadsställning, som mycket nära liknar dessa trettio
årens, som föregingo vår frälsares
offentliga framträdande, och det är under sådana
förhållanden vi hafva att se på och lära af
hans exempel. »Man gifve här akt uppå»,
säger den helige Bonaventura, »att det, att
han icke gör något underbart, är i sig sjelft
ett slags under. Ty hela hans lif är ett
mysterium; och likasom der låg en magt i
hans handlingar, så låg der ock en magt i
hans tystnad, i hans overksamhet och i hans
tillbakadragenhet. Denne höge mästare, som
var kommen att lära oss alla dygder och
visa oss den väg, vi hafva att gå genom lifvet,
helgade sig sjelf för oss ända från sin
tidigaste barndom genom utöfvandet af dessa
samma dygder, ehuru på ett underbart,
ofattligt och ända dittills oerhördt sätt.»
Hans blotta närvaro måste hafva gjort
hans barndomshem lyckligt. Den tid, då för
hans skull svärden skulle blixtra och
striderna uppblossa, då han för många i Israel
skulle blifva till fall och upprättelse, då
många menniskors hjertans tankar skulle
varda uppenbarade, och då himmelriket skulle
lida våld, och de väldige rifva det till sig,
den tiden var ännu icke kommen. Det är
ju i allmänhet så i hvarje familj, att om der
blott finnes en enda kärleksfull och älsklig
natur, är denna tillräcklig för att sprida
omkring sig öfver hela sitt hem ett obeskrifligt
lugn; dess inflytande är likt solens, som lyser
och värmer, är likt daggens, som stilla och
omärkligt sänker sig befruktande ned öfver
den grönskande marken. Ingenting finnes,
som icke måste böja sig för dess allt
öfvervinnande kraft. Jesu hem var för öfrigt intet
vanligt hem. Det måste hafva företett
bilden af en sann fromhet, en englalik renhet
och en nästan fullkomlig frid. Den kristna
kyrkans gamla legender berätta oss, att natt
och dag, vare sig Jesus var uppe eller sof,
en ljus sky omskyggde honom. Och så var
det ock. Men ljuset var icke en synlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
