Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
net eller backade och hotade honom med
fruktansvärda klor och frustande, bubblande munnar.
Men stranden var så lång. Dess ena ända slutade
där den skrovliga väggen av en klippudde reste sig,
och medan kommissionären presenterade kapten
Kel-lar för herr och fru Kennan, kom Michael rusande
tillbaka över den våta och hårda sanden. Han var
så intresserad för allting att han ej lade märke till
den lilla bakdelen av Jerry som var synlig över
strandens släta yta. Men Jerrys öron hade varnat
honom, och just i det samma som han skyndsamt
praktiserade sig upp och ut ur hålet stötte Michael
ihop med honom. Då Jerry ramlade omkull och
Michaei föll rakt över honom, gåvo bägge ifrån sig
ilskna morrningar. De kommo på fotterna igen,
reste ragg, visade varandra tänderna och gingo
styv-benta och med stolt värdighet omkring varandra i
skräckinjagande halvcirklar.
Men de spelade komedi hela tiden och kände sig
ganska förbryllade. Ty i bägges hjärna uppdöko
tydliga bilder av plantagehuset och dess omgivning
och Meringes strand. De visste att de känt varandra,
men de låtsade ej om det. De voro ej längre
valpar, hade ett stolt medvetande av den mogna ålderns
stadga och ansträngde sig att vara stolta och värdiga,
fastän de darrade av iver att få hälsa varandra i vild
förtjusning.
Det var Michael, den mindre världserfarne och ej
så självbehärskade, som gjorde en konst i den
spelade värdigheten och med höga glädjetjut och vric-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
